Sobersymbolist

5 min läsning

Plaza öppnar dörren till CHARLOTTE BONDE IHRES hem som vore det en kulturskatt, ett smyckeskrin, en pärla – men så är hon en av landets mest spännande smyckedesigners.

TextJESPER TILLBERGFotoSTEFAN ANDERSON

Charlotte skissar gärna i hemmet. Till höger: Italienska vintagelampor, Sjötransport Antik, 60- eller 70-tal.
Foto, Cooper & Gorfer.
Pall, design Arne Jacobsen. Schäslong, Carl Hansen & Søn.
Kaffevagn, design av Josef Frank.

Jag har alltid fascinerats av att smycken innebär symbolik och tillgivenhet, ”affection”, säger Charlotte Bonde Ihre när Plaza frågar hur det kom sig att hon drogs till formgivning i allmänhet och smycken i synnerhet.

Värdinnan slår sig ned i soffan. Hemmet är lite av ett färgstarkt smycke i sig. Med sin palett av färger och influenser från olika delar av världen och skilda stilepoker genom historien, speglar inredningen i Östermalmsvåningen på många sätt estetiken i hennes eget smyckesmärke, Charlotte Bonde Sthlm.

Hon tar en sipp av kaffet, funderar och fortsätter:

– Man bär med sig minnet av en person via ett smycke man ärvt eller fått som gåva, till exempel en vigselring, eller som du fått i bröllopspresent eller ett smycke du själv givit, kanske fått, vid födseln av ett barn. Vi bär dem och de betyder något, smycken är även tidlöst och ofta relativt oömma. De kan bäras i generationer, det har alltid fascinerat och intresserat mig!

Att Charlotte är en tänkare, ja, en visonär, är tydligt. Både i hennes person och i hennes formgivning, också hemmet bär spåren av en estet som vill utvecklas, utmanas och utforska bortom det uppenbara.

Vad betyder hemmet för dig som designer?

– Jag vill tro att jag är en estet och jag vill gärna uttrycka mig i mitt hem; ärvda saker, samlade saker, nya saker – alla får de samsas. Jag älskar att flytta föremål och möblera om, det gör jag ofta!

I ett hem som tycks rikt på färg, form och fantasi – ja, att öppna dörren in hit är lite som att öppna på locket till ett smyckeskrin – så har förstås värdinnan sina favoriter.

– Mina papegojlampor i porslin! De är italienska och var en gång min mormors. Jag älskar dem, jag fick lamporna då ingen annan i min familj ville ha dem. I mina ögon gör de verkligen hela matsalen. Jag byter ibland skärmar för att variera. Då minns jag min mormor varje gång jag ser dem, och är livrädd de ska gå sönder. Så jag gömmer undan dem så fort mina tonåringar har middag eller tillställningar här hemma.



Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar