Småbarnsmamman angelica om livet på hästgården: ”fantastiskt liv”

7 min läsning

Drömmer du också om en egen hästgård? Föräldralediga polisen Angelica har förverkligat sin dröm. På Björnholm gård i Skåne bor hon tillsammans med Mattias, barnen Elliot, 21 månader, och Elicia, 9 månader, hästar, hundar, katter, får, minigrisar och höns. Men allt är inte guld och gröna skogar, berättar hon för Mama: – Att bo på landet kräver mycket arbete och vissa dagar har man inte alltid orken.

AV: THÉRÈSE BILBY FOTO: PRIVAT/ANGELICA LARSSON

Med barnen Elliot och Elicia.

Ett vitt gammalt stenhus med omkringliggande röda logar. Runt hela gården sträcker sig stora, öppna fält där hästarna betar. Uppe på en höjd i det annars platta Skåne ligger en gammal mjölkgård från 1600-talet, Björnholm. Här har många generationer trampat sina stigar, och i dag drivs gården av Angelica Larsson, 31, och Mattias, 31, som på två år också blivit tvåbarnsföräldrar. På gården bor också deras djur: hästar, hundar, katter, får, grisar och höns... Djuren är alltid närvarande, och just den här dagen börjar faktiskt med något så ovanligt som mullvadsjakt. En av gårdskatterna måste ha tagit hem det lilla djuret som gömmer sig under en av barnböckerna på vardagsrumsgolvet. Jakten går över hela vardagsrummet, över böcker, förbi leksaker och in under soffan, när Angelica försöker fånga in den.

– Efter otaliga skrattanfall och svettpärlor i pannan lyckades vi. Han döptes till mullvaden Mulle och fick sedan lyxen av att få ett helt nytt hem ute på vår stora åker! En vanlig dag i livet på landet, skrattar Angelica när hon berättar.

ANGELICA OCH PARTNERN

Mattias är båda uppväxta i villaområden i stan, så att de skulle bli bönder var inte självklart. Men Angelica har sysslat med hästar sedan barnsben och alltid drömt om en egen gård. Redan som 22-åring skrev hon själv på lagfarten till Björnholm och flyttade dit med sina två hästar. Bostad, ekonomibyggnader och 12 hektar mark kostade runt 2,5 miljoner kronor, berättar hon.

– Jag hade noll erfarenhet av gårdsliv. På sin höjd hade jag lagat staket i hästhagen som ung. Nu i efterhand inser jag vilket galen och dumdristig idé det var...

Hur kändes det då? Var det ensamt eller kände du direkt att du uppfyllt din dröm?

– Det kändes enormt stort. Att man äntligen tagit första steget att uppnå sin dröm. Det var en helt fantastisk känsla. Men oerhört nervöst. Hur skulle man kunna reda av det? Men med lite envishet och målet inställt på at

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar