”jag tänkte hela tiden att jag skulle bli frisk”

Tinas envisa förkylning var lungcancer:

Det började med en förkylning och en hosta som aldrig ville släppa. Det var 2015 och Tina Wikner var 43 år. Trots att den envisa förkylningen aldrig tycktes gå över avvaktade hon med att söka vård.

– Jag hade redan haft så många hälsobekymmer med yrsel, svimningar och sjukhusbesök att jag hade börjat tänja på gränserna. Inte skulle jag väl besvära vården med en simpel förkylning, förklarar Tina att hon tänkte.

Men det var inte bara en förkylning och Tinas tillstånd förvärrades. Hon tvingades sitta upp och sova, hon hostade så att hon spydde och hade så svårt att ta sig upp för trappor att hon fick krypa fram, och stanna på vägen, för att vila huvudet mot ett trappsteg. Hon var hes och orkade knappt slutföra en hel mening.

– Jag blev tvungen att ta pauser för att dra efter andan. Min granne Astrid, som bor på en backe ovanför oss, reagerade när hon såg att jag tvingades stanna och vila varje dag när jag gick till henne med posten. Hon har hörapparat och kunde knappt höra vad jag sa med mitt väsande tal. Hon insisterade att jag skulle söka vård.

TINA GOOGLADE SINA symtom och fick träff på lungcancer.

– Det ironiska var att jag skrattade åt det och konstaterade att man aldrig ska googla sina symtom. Jag har under hela mitt liv bara smakat ett enda bloss från en cigarill, inte kunde väl jag ha lungcancer?

Tyvärr var det också så man till en början resonerade i vården. Doktorn på vårdcentralen skickade Tina till öron-näsa-halskliniken där en röntgen visade att lungorna såg bra ut, men hon hade en vänstersidig stämbandsförlamning.

Efter ett par månader visade det sig att doktorn trots allt funnit fläckar på Tinas lungor. Hon kalllades på nya undersökningar och fläckarna kontrollerades varannan månad. Ungefär ett år efter att Tina drabbats av den svåra förkylningen fick hon sin diagnos. Fläckarna hade börjat växa och visade sig vara lungcancer.

– Ovissheten och all väntan var jobbigast. Då kom tårar på nätterna. Ann