Med bara några veckors mellanrum drabbades Aini och Päivi av bröstcancer. – När mamma blev sjuk kände jag igenom mina bröst. Annars hade knölen kanske upptäckts först ett år senare när det var dags för mammografi, säger Päivi som går hand i hand med sin mamma genom sjukdomen.
AV BIRGITTA LINDVALL WIIK
Mamma Aini Husso har tagit bilen till sin dotter Päivi Jänkälä. Det är bara några veckor sedan Päivi fick sin sista dos strålning. Aini blev klar ungefär en månad före henne. Nu väntar båda på att håret ska växa ut och att krafterna ska komma tillbaka. Under Ainis huvudbonad skymtar redan hår, Päivi säger att hon än så länge bara har lite stubb.
– Jag har fått en peruk men använder den sällan, den är så obekväm. Jag använder olika huvudbonader i stället. Det dröjde länge innan jag ville visa mig skallig ens för min man. En dag fick han se mig innan jag hunnit ta på mig mössan och jag blev förskräckt, men Marko avdramatiserade det hela och sa att det var väl ingenting att bry sig om, berättar Päivi.
Hon visar en karta med anti-östrogentabletter. Dem ska hon behandlas med under fem års tid. Både hennes och mammas bröstcancer är östrogenkänsliga, även om de inte har exakt samma typ av bröstcancer.
– Mammas är långsamtväxande och min växer lite snabbare, men ärligt talat vet jag inte så mycket mer. Jag undviker att googla och läser inte ens min journal på 1177.
Päivi förklarar att hon är den av de två som oroar sig mest och att känslorna ofta åker bergochdalbana.
– Ibland är jag stark och tänker att det är klart att vi ska fixa det här, andra gånger gråter jag mig till sömns – men jag håller känslorna för mig själv. Jag har blivit erbjuden samtalshjälp och det kanske jag borde tacka ja till.
Päivi var den första som fick veta att mamma Aini hittat en hård knöl i sitt högra bröst. Det var också Päivi som följde med mamma till sjukhuset under förra hösten. Doktorn undersökte bröstet med mammografi och ultraljud och sedan togs ett vävnadsprov.
– Vi fick veta att knölen skulle hanteras som om den vore cancer. Jag var förberedd på det, vi har haft så många fall av bröstcancer i släkten, säger Aini vars två systrar, två syskonbarn och ett syskonbarnbarn drabbats av sjukdomen.
Päivi fanns vid sin mammas sida både när sjukdomsbeskedet gavs och när hon skulle opereras.
Knölen var fem centimeter och can-
cern hade spridit sig till några lymfkörtlar, där
