Max och Sofia är skilda, men fortfarande så nära vänner att Max är en självklar del i Sofias liv med nye maken Thomas. De semestrar ihop, äter middag tillsammans flera gånger i veckan – och exmaken var till och med delaktig på BB när lille Ivar skulle födas! Hur gör man för att hitta den här harmonin?
AV BIRGITTA LINDVALL WIIK FOTO THERESIA KÖHLIN
Det är full aktivitet i köket, där Thomas står och river ost till kvällens middagspaj. Minstingen Ivar busar runt i väntan på maten. Två av hans tre föräldrar, Sofia och Max, sitter vid köksbordet och pratar om livet. Det som de delat på ett eller annat sätt ända sedan de bara var barn.
– Vi var 13 och 14 år när vi började prata med varandra på Lunarstorm, det var långt före Facebooks tid, skrattar Sofia och berättar att det var en gemensam favoritfilm som förde dem samman. Sedan fortsatte de att prata om allt mellan himmel och jord.
– Ganska snart flyttade vi över vår chatt till MSN, som var dåtidens Messenger och vi blev bästa vänner, säger Max.
De gick på samma skola i Nyköping. Trots att de delade med sig av sina innersta tankar i skrift så vågade inte Max se Sofia i ögonen när de möttes i korridorerna.
– Jag var extremt blyg. Jag hade betydligt lättare att uttrycka mig i skrift och fick tunghäfta när Sofia närmade sig.
– Jag fick lite fart på honom. När jag var 14 sa jag till Max att ”vi kommer att gifta oss en dag bara så du vet det”, säger Sofia. Hon skrattar och konstaterar att hon ju fick rätt!
– Ja, som vanligt, kontrar Max med ett leende.
Vännernas chattande tog över nästan hela deras fritid. De satt vid varsin dator i Nyköping och skrev till varandra efter skolan och ända till läggdags.
I gymnasiet tog Sofia kontakt med Max kompisar och bad dem kicka Max i rumpan så att han skulle våga träffa henne. Hon hade precis gjort slut med sin pojkvän och ville gärna hänga lite med killen som stod henne så nära.
– När vi till slut började ses åt vi alltid på pizzerian och sedan gick vi på bio. Båda älskade ju film, och det var ett neutralt och bra sätt att ses.
Det var under gymnasiet som de goda vännerna blev ett kärlekspar och Max flyttade in hemma hos Sofia och hennes föräldrar. Från den dagen var han en självklar medlem av familjen.
– Jag hade haft det tufft med anorexi och mina föräldrar såg vilket fint stöd Max var f�
