”Det måste finns mer i livet än heltidsjobb, hyreslägenhet och helglängtan?”. Ann var 30 år gammal och trött på prestationshetsen och ekorrhjulet. Hon valde äventyret. Och inte vilket som helst: under två års tid cyklade hon 3 600 mil genom 28 länder. Efter det ser hon både på sig själv och omvärlden med helt nya ögon.
AV NINA NYSTRÖM FOTO: ANN JOHANSSON, TOMASZ GHERKE
766 dagar, i genomsnitt åtta mil om dagen i oländiga landskap i temperaturer från -29 till +47. De flesta som drabbas av en längtan efter något mer ger sig kanske ut på en backpackerresa. Men att cykla till Nya Zeeland – hur kommer man ens på idén?
– Från början så tror jag det handlar om utmaningen. Jag har alltid gillat fysiska utmaningar, att pressa mig själv och se hur långt man kan gå, berättar Ann när vi når henne på telefon.
Men i takt med att utmaningarna blev allt mer karriärsrelaterade växte känslan av att sitta fast i ekorrhjulet. Så en dag råkade hon ramla över en artikel om en svensk kille som cyklade från Sverige till Thailand. Där och då började tanken gro.
När hon sedan gjorde precis som många andra som vill lämna det inrutade livet och drog på backpackingresa till Nya Zeeland, såg hon många som gjorde just det hon läst om. Som upplevde landet med fullpackade cyklar och tält istället för buss och vandrarhem. Så Ann hyrde en cykel och tillbringade två månader i sadeln.
– Jag kände att det här var ju underbart. Att kunna cykla vart jag vill, när jag vill, i vilken fart jag vill. Och så kom den där galna idén att tänk om jag skulle cykla från Sverige tillbaka hit till Nya Zeeland.
Väl hemma igen växte idén på henne. Det kanske inte var en så galen idé? Det kanske var görbart?
När avresedatum var satt började förberedelserna: göra en packlista och införskaffa tält, stormkök och sovsäck. Vaccinera sig och kolla upp vilka visum som krävdes. Vilken rutt skulle hon välja? Mycket fick lösa sig längs vägen, att planera för mycket var inte lönt.
– Jag frågade runt lite i Facebookgrupper för långfärdscyklister, men insåg ganska snabbt att jag kommer inte kunna få alla svar från någon annan. Jag måste bara ge mig ut och så får jag hitta svaren själv.
Två år efter att hon kommit hem från Nya Zeeland tog hon första tramptaget tillbaka. Den enda cykelerfarenhet hon hade i benen var från de två månaderna på Nya Zeeland. Istället förlitade hon sig på sin långa bakgrund som löpare och flitigt styrketränande på gymmet.
– Jag har aldrig varit särskilt intresserad av cykling, för mig var cyk
