Familjen levde det lyckade livet i fina villan på Djursholm, men under ytan var tillvaron allt annat än perfekt. Agneta Tryggs man var alkoholist och hon levde i ett medberoende. Sedan många år jobbar hon på heltid med att stötta andra som hamnat i samma fälla.
AV BIRGITTA LINDVALL WIIK FOTO: MINNA STRÖMBERG WALLIN, TT
De träffades i ungdomen och blev blixtförälskade. I efterhand säger Agneta Trygg att hon blev medberoende från första dagen. Hans hade använt droger och drack alkohol, själv hade Agneta knappt druckit ett glas vin.
Hans startade egna bolag i reklambranschen och blev mycket framgångsrik. Familjen köpte en villa i Djursholm och Agneta, som redan hade sonen Oskar, fick två flickor tillsammans med Hans.
Exakt när Hans missbruk eskalerade är svårt för Agneta att säga. Hon började uppleva det som ett problem fem år innan de skildes.
– I efterhand har jag förstått att han hade problem långt innan det. Vår dotter har berättat att han vid något tillfälle var berusad när han skjutsade henne till stallet.
Agnetas man fick svårare att kontrollera sitt drickande och det fanns alltid en orsak att fira. Agneta började undvika att vara med i sociala sammanhang. När vännerna bjöd på middag hittade hon på svepskäl i sista stund för att slippa följa med och se hur mycket Hans drack.
– Sedan låg jag och lyssnade på hur han gick raka spåret till kylskåpet för att hämta mer alkohol när han kom hem.
Agneta berättar att hon har hällt ut åtskilliga flaskor med vin och att hon försökte överkompensera den dysfunktionella uppväxtmiljön genom att fylla kylen med godsaker till barnen och deras vänner. Hon tassade ständigt på tårna kring sin man. Klassiska beteendemönster för en medberoende.
När Hans sålde sitt företag och slutade jobba eskalerade problemen. Han gick runt i samma t-shirt hela tiden och låg bara i soffan.
– Jag räknade vinflaskorna innan jag åkte till jobbet och när jag kom hem. På väg hem från jobbet kom tårarna. Hans var ständigt påverkad och kunde vara elak. Han slog oss inte, men hotade en gång med att ta sitt liv. Då hade han en kniv i handen men jag var så luttrad att jag bad honom gå ut i garaget och ta sitt liv, så att inte köksgolvet skulle vara blodigt när vår dotter kom hem.
Trots att det inte var hon som bar ansvar för Hans missbruk kände Agneta mycket skuld och skam och pratade in
