Varje vecka lägger kvinnor i snitt fem timmar mer på osynligt jobb hemma och årligen upp till 200 fler timmar på icke meriterande arbetsuppgifter än manliga kollegor. De här sakerna är ofta så små att man inte räknar med dem. Problemet är när de läggs samman …
AV NINA NYSTRÖM FOTO: TT
– Målet är inte att göra saker tillräckligt. Det viktiga är att göra lika mycket även om vi gör olika, säger Ida Östensson.
Projektledaren. Tjatkärringen. Slasktratten på jobbet. Kärlekskneget.
Det här osynliga arbetet som kvinnor ser – och gör – men som ofta av olika anledningar går män förbi, får givetvis konsekvenser.
Det syns i utmattningsstatistiken – kvinnor löper över 40 procent högre risk att sjukskrivas på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa. Men det syns också i skilsmässostatistiken: i enbart 20 procent av fallen är det mannen som tar initiativ till skilsmässa. Däremot återspeglas det inte i lönekuvertet eller i den framtida pensionen.
Trots att vi egentligen vet allt detta så är det här fortfarande så pass osynliga strukturer att det från början inte ens var ingången på Ida Östensson och Thor Rutgerssons bok Allt vi inte ser, som är en uppföljare till Allt vi inte pratar om.
– Jag jobbar med jämställdhetsfrågor dagligen, men det var som att det alltid fanns något där som var outtalat. Så vi gjorde en enkät där vi fick över 10 000 svar om vilka jämställdhetsutmaningar man idag ser i sitt hem och sitt jobb, samt vilka lösningar man hittat. Den kombinationen tillsammans utgör en stor del av vårt liv och de påverkar också varandra. Där blev det väldigt tydligt att det som folk mest valde att lyfta var sådant som inte syns, som vi inte pratar om – men som kanske påverkar människor allra mest, berättar Ida Östensson.
Och så växte Allt vi inte ser fram. Att boken har både en kvinnlig och en manlig författare ger den ytterligare intressanta perspektiv och lager. Här blandas författarnas egna erfarenheter, utmaningar och tips med berättelser från enkäten och expertråd. Den i grunden ganska deppiga forskningen och statistiken lättas upp av humor.
– Det här behöver inte vara så himla gravallvarligt. Det kan bli ganska kul också när vi ser de här olika rollerna som vi får, om vi tillsammans jobbar som ett team för att bryta dem, säger Ida Östensson.
För inte ens det faktum att man är engagerad och påläst i jämställdhetsfrågor och djupt medveten om ojämlika strukturer är en garant för att inte kliva rakt i fällorna själv. I bok
