En skilsmässa eller separation efter en lång relation är ett stort trauma och ofta står man plötsligt ganska vilsen i livet. Vem är jag? Vad vill jag? Hur ska jag ensam klara allt det där som min partner gjorde? Här möter vi tre kvinnor som hittat en helt ny glädje och självsäkerhet genom att våga testa nya saker.
AV LINDA ERIKSSON FOTO: PRIVAT/ THOMAS CARLGREN
3 kvinnor om att ta tillvara på livet och klara mer än man tror
Familj: Dotter och hunden Stina.
Gör: Pensionär som älskar att vandra.
ANNE-SOFIE HITTADE FRIHETEN I VANDRING:
”Testar man inte så vet man aldrig vad man klarar av”
För Anne-Sofie blev skilsmässan en katapult som slängde henne ut i världen.
– Jag blev plötsligt fri och kunde äntligen flyga. Det var en stor känsla av att jag kunde göra vad jag ville, äta vad jag ville och resa vart jag ville, berättar Anne-Sofie.
Nu har det gått 14 äventyrliga år sedan skilsmässan och hon berättar att livet är precis så som hon vill ha det.
Vid 61 års ålder skilde sig Anne-Sofie från sin andra man. Trots att deras 13-åriga relation varit stökig tog det några år för henne att kunna lämna den helt bakom sig. Så en dag hittade hon en bok i sin bokhylla – En kvinnas resa av Agneta Sjödin – och något vaknade i henne.
– Boken var inte särskilt bra egentligen, men det var en fin reseskildring, säger Anne-Sofie.
Den handlar om en kvinna som vandrar pilgrimsleden El Camino i Spanien. 80 mil på 19 dagar. ”Det där vill jag också göra” tänkte Anne-Sofie.
– Det var sex veckor kvar till semestern och jag tyckte att det passar bra. Jag är sådan som person, lite impulsiv. Och testar man inte så vet man aldrig vad man klarar av.
Hon visste ingenting om att vandra men lånade en ryggsäck av en släkting, sovsäck av dottern och köpte ett par alldeles för små kängor på Kängspecialisten. Sedan satte hon sig på ett tåg ner till Frankrike för att börja sin vandring.
– Efter 50 mil och 24 dagar var jag fast i ”vandringsmissbruket”, berättar Anne-Sofie.
Vad det är som lockar med just vandring har hon först lite svårt att sätta ord på men beskriver det som en rastlöshet och en längtan eller snarare behov av att vara i rörelse. Att inte stå stilla.
– I mina äktenskap kände jag mig ofta fast. Min första make var en trygghetsmänniska och trivdes bäst hemma. Jag tyckte att han spikade fast mig i golvet, hindrade mig att göra det jag ville. Nu förstår jag att jag nästan skrämde nästan ihjäl honom. Vi var för olika.
Att då äntligen få upptäcka kän
