Under åren som nunna var hon emellanåt helt avskuren från omvärlden. På så vis missade Chimey både metoo-uppropet och när covid-19 pandemin eskalerade. – Idag vill jag leva mer utåtriktat, säger Chimey, som valt bort att vara nunna och som gärna skulle vilja dela andligheten med någon.
Text och foto Petra Carlsson
● Det är med ett varmt leende hon dyker upp med sin resväska på ett kafé i Malmö, från ett kraftigt försenat tåg från hemstaden Stockholm.
Dagen därpå ska Lama Victoria Chimey Victoré undervisa i meditation på en yogastudio i staden som hennes hjärta klappar lite extra för. Malmö har varit hennes hem under en period. Som så många andra platser.
Hon sveper den långa vita sjalen över axeln och slår sig ner i fåtöljen. De lackade naglarna matchar de svarta byxorna.
Det är några år sedan Chimey avsade sig sina nunnelöften, efter tolv år i olika kloster i Himalaya och Nordamerika. Hon gläntar på dörren till det världsliga livet.
– Jag experimenterar. Nu tittar jag på hur jag bäst kan dela med mig av den andliga kunskap jag har. Jag är ju inte bunden, har inga barn eller familj så jag är beredd att resa och även flytta dit jag behövs bäst. Om det så är i Malmö eller New York.
Är det lite spännande att vara så öppen för framtiden?
– Ja, jo, både och. Mitt liv har varit lite väl spännande ibland, säger hon och skrattar högt. Mitt hjärta har dragit mig hit och dit. Men nu är jag 50-plus och börjar bli lite bekvämare, så jag tycker det är väldigt gott att kunna sitta ner i lugn och ro hemma.
Många nyare vänner känner henne som nunnan lama Chimey. Men hon är fortfarande Victoria för familjen här i Sverige.
Hon växte upp i Stockholm med en svensk mamma och en amerikansk pappa.
– Pappa lever inte längre. Jag höll i hans begravning i Kalifornien. Han kom från en konstnärlig släkt. Själv var han målande konstnär och kompositör och poet. På mammas sida är det olika typer av ledare, så jag har fått en kombination av dem.
När Chimey var sex år sade hon att hon skulle bli artist när hon blev stor.
– Tack och lov hade jag föräldrar som lyssnade och tog mina önskningar på allvar, så de satte mig i dansskola året därpå.
I tonåren blev det Balettakademins yrkesskola, följt av Kulturamas teaterlinje. Därefter kom hon in på Scenskolan i Stockholm med inriktning fysisk teater.
Senare började hon arbeta som koreograf, med konstnärliga uppsättningar och med musikartis
