Ann Westin, 67, bad en AI skriva skämt till nya showen Utom kontroll. Men de blev inte roliga, så den hyllade komikern kör på med sin egen humor. Passionen i livet är att stå på scen, men efter att hon skilde sig för 30 år sedan är det svårt att hitta en ny kärlek i en man. Kanske för att hennes ex och hon är bästa vänner?
Av Pär Jonasson
PENGAR & PASSION
Ann om pengar
Hur viktigt är det med kapital för dig?
– Pengar för mig är både ångest och glädje. Jag växte upp med dålig ekonomi, då pengar alltid gav upphov till gräl i familjen. Oron sitter kvar fast jag inte behöver oroa mig lika mycket längre.
Hur ger sig den där oron tillkänna?
– Den finns där konstant, även om jag inte vill känna den. Och den spiller ofta över på andra, som när jag pratar med min revisor, som alltid lugnar mig och säger att jag har pengar så att det räcker. Jag har även fört över min oro på min dotter Camilla som är väldigt sparsam. Men tack vare min oro för pengar håller jag verkligen stenkoll på ekonomin.
Vet du exakt vad du har på ditt bankkonto?
– Oh ja, haha! Och jag städar regelbundet bland mina utgifter, särskilt vad gäller olika abonnemang som man samlar på sig. Det är oftast olika tidnings- och tv-abonnemang. Man får rannsaka sig och fråga ”Använder jag verkligen det här?”.
Du växte upp i arbetarkvarteren påHisingen i Göteborg i en familj med fyra barn. Stämningen därhemma präglades av kärlek och humor, har du sagt, men också av ständigt dålig ekonomi. Känner du att du har gjort en klassresa?
– Ja, det känner jag, men kanske mer en ”pengaresa”. Från ett liv med enbart röda prislappar där lönen aldrig räcker, till ett liv där jag kan köpa det jag vill. Jag minns en gång när min dotter bara var fyra år och hon kom in i köket och härmade mig ”Trött i livet, inga pengar, inget godis …”. Jag hörde mig själv genom henne och fick mig en tankeställare. Idag skrattar jag när jag tänker tillbaka på det, men då var det rätt tufft.
När hade du ditt livs värsta ekonomiska dipp?
– När jag jobbade inom vården som undersköterska och hade en ganska låg lön och alla kostnadsökningar, exempelvis av hyran, verkligen kändes. Jag fick ju bostadsbidrag, men tycker att man borde få så pass hög lön att man kan klara sig utan att få bidrag. Det kan jag numera som tur är, även om ståupp kan vara en osäker inkomstk
