● Psykoterapeuten Per Naroskin, 63, svarar på M-läsarnas frågor om relationer.● Han är också radiospanare, författare och föreläsare.● Per har två söner och är särbo med Sissela Kyle.
Jag är bitter över hur bra min exmans liv blev
FRÅGA Jag vet att bitterhet är fult, men jag känner det mot min exman. När våra fyra barn var små var jag hemma med dem medan min exman gjorde karriär. Det föll på min lott, jag hade ju lägst inkomst ... När barnen var vuxna skilde vi oss, och då hade jag bara råd med en tvårummare medan han idag har ett stort hus. Han har plats att bjuda hem våra fyra barn och barnbarn, så det blir hos honom de firar jular och midsomrar. Barnen verkar uppskatta det mycket och ha så mysigt. Jag å andra sidan kan inte ens ha ett av mina barn med familj på middag – det finns helt enkelt inte plats. Det gör mig bitter.
All tid han får med dem, alla kramar av barnbarnen, att de lär känna honom och hans fru bättre än mig. Givetvis kan vi ses hemma hos ett av barnen, men ingen av dem bor så stort att vi alla kan samlas. Ja, jag är missunnsam. Men jag vill inte vara det. Hur ska jag bli fri?
Sylvia
PER Hej Sylvia! Det är inte så konstigt att du känner dig avundsjuk på alla tillfällen som din förre man har att umgås med era barn och barnbarn. Man kan vara avundsjuk på någon utan att missunna personen det man avundas. Jag undrar hur det kunde bli en så stor obalans mellan er när ni skilde er. Om du inte tycker att det gick rätt till så är det klart att du känner dig missunnsam mot honom. Oavsett hur det gick till så antar jag att det är för sent att ändra något nu och att du blivit tvungen att göra det bästa av situationen.
Det är alltid svårt med jämförelser, de leder sällan till något positivt. Jag vet att det är lättare sagt än gjort att sluta jämföra. Ändå är det vad du behöver göra för att få tillgång till glädjen över det du har. Så länge du är upptagen med att jämföra din tvåa med hans hus kommer du att ha svårt att glädjas åt den samvaro du trots allt har med dina barn. Själva utmaningen ligger i att fokusera på det du har, istället för att vara upptagen av allt du inte har.
Trivs du i din lägenhet fast den är liten? Har ni trevligt när ni träffas, även om du inte kan träffa alla samtidigt? Det handlar inte om antal kvadratmetrar utan om kvaliten på relationerna. Det finns ju också ett värde i att mötas i mindre konstellationer. Det ger möjligheter för alla att f
