JAKTEN PÅ BALANS & HARMONI
Det svaga ljuset från en sol som inte orkar titta över horisonten under flera månader lockar både Magnus Winbjörk och hans gäster att ge sig ut i det kärva landskapet för att hitta sina motiv och upplevelser. Med sina bilder vill Magnus visa hela världen hur vackra miljöer som finns i den svenska fjällvärlden.
TEXT Bengt Luthman FOTO Magnus Winbjörk
PORTRÄTT MAGNUS WINBJÖRK
Det är nästan pinsamt, men jag är lite nyvaken, säger Magnus Winbjörk via videolänken.
– Jag brukar vara uppe tidigt, men nu har jag fotograferat norrsken flera nätter i rad. Det var lite mulet, men det fanns några luckor så det kände jag att jag var tvungen att hålla koll på, berättar han. Norrsken är ett av de motiv som Magnus har i sin portfölj som djur- och landskapsfotograf i norra Sverige. Han är bosatt utanför Gällivare och den otvetydiga och trivsamma dialekten avslöjar att det är där han tillbringat större delen av sitt liv. Något som också gett honom förutsättningar för det han nu arbetar med. Men vägen till att fokusera på fotograferandet har inte varit spikrak även om kameran varit med honom länge.
– Mina föräldrar var alltid ute mycket i naturen, så från det att jag var liten har vi alltid varit på en massa vackra platser. Då fanns det aldrig något intresse för att fotografera, det fanns inga lättillgänliga kameror som det gör idag. Men i tonåren började jag åka till fjälls själv och det var ungefär samtidigt som digitalkamerorna kom på riktigt. Så jag skaffade en kamera för att kunna dokumentera alla de vackra platserna jag besökte. Jag kände att det fanns liksom inte ord för att berätta om hur fint det var, berättar Magnus.
Men fotograferandet fick konkurrera med många andra intressen som gick före.
– Jag sysslade mycket med styrketräning, byggde bilmotorer och producerade musik, det fanns liksom inte plats för fotograferandet också. Men när jag blev äldre och skaffade familj blev det svårt med tiden för alla de andra intressena, men jag var ju fortfarande ute med familjen i naturen så fotograferandet kunde jag hålla på med ändå, berättar han.
Under de här åren drev Magnus ett företag med inriktning mot gruvindustrin, som är en av de stora arbetsgivarna i Gällivare, det gick bra och han arbetade mycket.
– Det var liksom ingen belastning att jobba 14–16 timmar om dagen, men efter ett tag ville jag trappa ner. Den fritiden som jag då fick tillbaka ägnade jag mycket åt att fotografera och det blev som en rehab för mig. Jag var inte utbränd eller så, men jag behövde få distans till mitt tidigare synsätt kring m
