Knäck koden

Hanna parkerade sin lilla bil framför den gulnade bokhäcken, men satt kvar bakom ratten ett ögonblick innan hon steg ur. Hon suckade och lutade huvudet mot nackstödet med slutna ögon. Efter en stund k

November smyger igång igen. Det är som att månaden tassar in på tå, drar för gardinerna och viskar: nu blir det mörkt. Och man vet ju det, man har varit här förut. Ändå känns det alltid lite tyngre, s

Kriminalteknikerna anländer före Jens Strange och Helene kan känna att irritationen över den frånvarande museichefen börjar gå henne på nerverna. Det är inte för att det inte är svalt nog i källaren,

Jag har aldrig sett någon bild på min farfar. Han verkar ha varit väldigt kameraskygg. Men det slog mig att hans passfoto väl borde finnas i något arkiv. Han reste mycket så att han hade pass är jag s

När hon parkerar bilen framför kontoret har hon lust att vända om, sätta nyckeln i tändningen igen och köra hem och lägga sig under den ljusblå stickade filten som hon har gömt sig under de senaste se

● – Jag tror det är hundarna. I hela mitt liv, i ur och skur, har jag gått ut med mina hundar, det blir i snitt 15 000 steg varje dag. När jag jobbade var det före frukost och sedan efter middagen. De