Av Gorm Pamgren
Det är så jobbigt att vara uttråkad att vi gör nästan vad som helst för att slippa det – och det är meningen. Nu har forskare tagit reda på hur tristess uppstår i hjärnan och varför den förhatliga känslan är helt oumbärlig för oss.
Försökspersonerna lämnades ensamma med sig själva och sina tankar i var sitt litet sparsamt möblerat rum. Där skulle de sitta i 15 minuter, och de hade enbart tillgång till en form av distraktion: De kunde trycka på en knapp och ge sig själva en obehaglig elektrisk stöt.
Resultatet av det berömda experimentet var chockerande: För 67 procent av männen och 25 procent av kvinnorna blev tristessen så outhärdlig att de frivilligt valde elchocken – till och med upprepade gånger. Men det borde egentligen inte komma som en överraskning.
Forskare tror att tristess är ett så obehagligt tillstånd att det kan likställas med hunger: En varningssignal som genom evolutionen har fått oss att ta oss samman och agera i stället för att bli apatiska.
Det innebär att tristess är en förbisedd superkraft – när vi är uttråkade låter vi våra tankar vandra och blir till slut mer kreativa. Men nu varnar forskare för att tristessen är allvarligt hotad.
Forskare definierar tristess som ett känslomässigt tillstånd av varaktig brist på intresse, uppmärksamhet eller tillfredsställelse i samband med sina rådande aktiviteter eller omgivningar. Man får en akut känsla av att vara omotiverad eller understimulerad, och tillståndet åtföljs ofta av rastlöshet eller till och med ångest.
Men det behöver inte innebära att vi är uttråkade även om vi bara sitter och stirrar rakt ut i luften utan att tänka på något speciellt. Tristess uppstår bara om dagdrömmarna eller de intryck vi får från omgivningarna inte möter vårt behov av aktivitet eller distraktion.
Faktum är att dagdrömmen, då tankarna bara vandrar i alla möjliga riktningar, är hjärnans grundtillstånd, som tar upp cirka 70 procent av dess tid. Det så kallade tomgångsnätverket arbetar för högtryck, exempelvis när vi går en promenad, dammsuger eller tittar ut genom fönstret.
I det lediga nätverket finns flera hjärncentrum för bland annat minne, inlevelseförmåga och reflektion och när detta nätverk är aktivt vimlar det av lösa tankar i våra huvuden.
Men så snart något oväntat händer – om vi exempelvis hör en kråka som skriker under promenaden eller om vi välter ned en bokstapel på golvet med
