Av Jens E. Matthiesen
Hur blir stora stjärnor så ofantliga? Den frågan har astronomer funderat på i många år. Tack vare nya studier har kanske en brittisk forskargrupp nu hittat svaret. Jättarna äter helt enkelt upp sina grannar.
Allt har uppstått ur askan från utbrända jättestjärnor: syret du andas, järnet i ditt blod och fosforn i ditt dna, för att inte tala om all koppar, nickel och kisel och de 50 andra grundämnen som finns i smartmobilen i din ficka.
Inget av detta hade existerat om det inte vore för tunga stjärnor som för miljardtals år sedan bidrog med byggstenarna till jorden och solsystemet.
Hittills har astronomerna inte känt till särskilt mycket om hur dessa jättar blir till. Nu har dock en grupp brittiska forskare vid University of Leeds kommit med ett förslag: Stjärnorna föds inte nödvändigtvis som jättar. I stället har de växt genom att sluka sina grannar.
De här kannibalerna lever bara en kort tid, men de dör i ett av universums mest imponerande fenomen, som till syvende och sist är själva förutsättningen för både människans och jordens existens.
Stora stjärnor är sällsynta
Astronomerna delar in stjärnorna i sju huvudgrupper, med beteckningarna O, B, A, F, G, K och M. Grupperna säger något om både stjärnornas färg, temperatur och massa, där O är tyngst och M lättast. Vår egen gula sol har en yttemperatur på omkring 5 500 grader och tillhör grupp G. Denna grupp utgör 7,6 procent av alla stjärnor, vilket innebär att solen inte tillhör den vanligaste kategorin.
Ännu sällsyntare är de tyngre klasserna. B-gruppen, som vi kan kalla tungviktsklassen, utgör bara 0,13 procent av alla stjärnor, medan O-gruppen består av de oerhört sällsynta supertungviktarna, som utgör endast 0,00003 procent.
Alla stjärnor har bildats av roterande gasmoln, som dras ihop av gravitationen. Stjärnans storlek avgörs därmed av hur stora mängder gas den har bildats av. I många fall ger samma gasmoln emellertid upphov till flera mindre stjärnor, som börjar kretsa runt varandra. Dessa stjärnor kallas dubbelstjärnor.
De senaste årtiondena har astronomerna insett att dubbelstjärnor faktiskt är vanligare än solostjärnor, som vår sol. I dag räknar astronomerna med att uppemot 85 procent av alla stjärnor finns i system med två eller flera stjärnor.
Astronomerna vid University of Leeds har studerat om dynamiken i dubbelstjärnor kan förklara en särskild typ av stjärnor i tung
