Färgstark och abstrakt

PONTUS KRÖNIKAKonsten är samhällets spegel

Att konsten är en spegel av samhället kan tyckas vara en kliché, men jag vill påstå att det gäller mer än någonsinn.

I en värld som allt mer styrs av KPI:er, algoritmer, ettor och nollor ska allting vara mätbart för att ha mening och mål. Parallellt pågår någon sorts allmän kulturell förflackning. Kan inte kulturens värde mätas i reella tal tycks ingen politiker och företagare vilja höra talas om utökade anslag. Samtidigt är ett av grundproblemen i den ständigt pågående debatten att värdet av konst och kultur ”inte går att mäta”, trots att kultur kanske är det största värdet för både individ och samhälle. Att skapa förståelse för historia och kulturer, såväl vår egen som andras, att lära genom skapandets outsinliga kraft och öppna alla våra sinnen för att berika och utveckla vårt samhälle är ju onekligen just det som kultur står för. Att integrera och värna kulturen i varje individs vardag är vårt ansvar gentemot våra barn, barnbarn och kommande genrationer.

Medan AI skriver barnens läxor och ChatGPT framgångsrikt planerar såväl kvällens middag som sommarens semester talas det allt mer om begrepp som human intelligence, alltså mänsklig intelligens, den mentala egenskapen som består av förmågan att lära av erfarenheter, anpassa sig till nya situationer, förstå och hantera abstrakta begrepp och använda kunskap för att kontrollera en miljö. En av de viktigaste beståndsdelarna inom mänsklig intelligens är otvivelaktigt konst och kultur, vilket allt oftare börjar lysa upp som bländande solkatter i den spegel som reflekterar våra samhällen.

DET SOM FÅNGAS i spegelbilden syns även på den minst sagt vitala k