Ordna en matig helgfrukost till dina nära. Få måltider är så njutbara och chosefria.
TEXT OCH FOTO: JENS LINDER
Jag har alltid varit väldigt morgontrött. I barndomen studsade min tvillingsyster piggt ur sin säng, medan jag somnade om i min. Väl upptvingad var jag antingen moltyst eller utmattat argsint en bra stund, och åt mycket motvilligt av det morgonmål som serverades. Medan resten av familjen klarat av en typisk svensk frukost (för det mesta rostat bröd med hårdost samt mjölk till oss barn och kaffe respektive te till föräldrarna) satt jag kvar vid bordet och tuggade – ännu bara halvvaken.
På mitt första restaurangjobb krävdes att jag skulle vara på plats redan vid halv sju för att maskinskala potatis och rotsaker inför lunchen. En gång somnade jag på cykeln på vägen dit och vaknade av att jag for av vägen ut på ett kuperat fält där jag välte – dock utan några större skador. Efter någon timmes arbete infann sig en viss tröst när hela arbetsstyrkan fick slå sig ner och ta en frukostpaus. Man fick välja fritt bland det som fanns i lager, även chokladkakor som Japp, och cola fick man dricka i obegränsade mängder. Den frukosten fick mig visserligen att vakna till, men var knappast nyttig på andra vis.
När jag sedan gick vidare till arbete på hotell gruvade jag mig för de tidiga passen, när frukostbuffén skulle ställas i ordning i ottan – något jag äntligen slapp när jag fick anställning som nattvakt på vandrarhemmet af Chapman i Stockholm. Då avslutades mina skift vid sju på morgonen med en härlig grötfrukost.
För att slippa morgontröttman valde jag sedan i rätt många år att jobba med à la carte på kvällstid. På så vis fick jag i alla fall god tid på mig att vakna. Då hände det att jag inte åt någonting alls förrän vid tvåtiden på dagen, strax innan arbetspasset, så att min frukost kom att bestå av en rejäl lunchrätt.
Trots eller kanske tack vare min morgontrötta läggning älskar jag frukost. Särskilt på helgerna. Jag tycker om att sakta klarna till i skallen medan jag bereder ett morgonmål med lite extra omsorg, som sedan får ätas i lugn och ro. Det vi äter på helgförmiddagarna här i familjen skulle säkert kallas brunch av de flesta, men för mig är det långfrukost. Brunch känns som en restaurangföreteelse, tycker jag. Hur som helst är det en ren glädje att laga och duka fram dessa måltider. Och man får mycket uppskattning. När smaklökarna är nyvakna uppskattas även enkla ting.
Så låt mig i receptfor
