För Johan Lind är det två intressen som hela tiden varit hans vägvisare i livet: vilda djur respektive fotografi. Han reser regelbundet till avlägsna destinationer, och vart han åker s rs till llo av vilka djur han vill studera och fotografera.
TEXT: PETER WIKLUND FOTO: JOHAN LIND
Alldeles intill vår mötesplats – ett kafé på Södermalm i Stockholm – finns det ställe där Johan Lind har tagit en av bilderna till denna artikel. Vilket kan verka lite överraskande, med tanke på att temat är vilda djur.
Det handlar om bilden av råttan (se sid 56), som är fotograferad mittemot Willys på Torkel Knutssonsgatan, en bild som för övrigt har belönats med en tredjeplats i den nordiska tävlingen NNPC.
– Det var min fru Emma som upptäckte ett råttbo där en dag när vi var på väg från matbutiken. Sedan var jag där varje kväll under ett par veckor, med kamera och LED-lampa riggade nära boet, och jag var redo med fjärrutlösare en bit bort, berättar han.
Det urval bilder som Johan Lind valt ut till vår artikel visar hur brett hans djurintresse är, med bilder av allt från den där Södermalmsråttan till en ytterst sällsynt storfläckig sibetkatt (se sid 42).
– Ja, det där är väl ett av de djur som det är allra mest osannolikt att man ska få träffa på nära håll. Det är en starkt hotad art. Men en gång när vi var i Malaysia var det några vi kände som hade fått en sådan unge av viltvårdare på den lokala Forest department. De födde upp den så att den så småningom skulle kunna klara sig på egen hand. Vi kom dit i ett skede när den fortfarande återvände till huset efter att ha varit ute i det fria ett tag. Det var verkligen speciellt – otroligt kul!
LÄRAN OM DJURS BETEENDEN
Men Johan Linds djurintresse är inte enbart brett, utan även synnerligen djupt. Han är biträdande professor i etologi vid Linköpings universitet, och det är ett ämne som han har hållit fast vid genom hela sin akademiska bana.
Just det: etologi, vilket är läran om djurs beteenden och vad som ligger bakom dem.
– Fotografin har förstås alltid varit nära kopplad till min fascination för djur och natur. Samtidigt har det nog ända från början funnits en vision om att göra något mer än att dokumentera. Jag har ett tidigt minne av hur jag står i ett fågeltorn en morgon när fullmånen är på väg ner. Då kommer det en havstrut som flyger in så att den hamnar mitt framför månen – och jag b
