Det ljuva lantlivet

En iskall vindpust träffade Tina när hon steg ut, och hon drog upp axlarna mot öronen och skyndade på sin sextonårige son, som fortfarande höll på att snöra sina kängor i hallen: – Ludvig, kom nu, tåg

När vintern tar grepp om vardagen och kylan kryper närmare är läsningen en av de enklaste vägarna bort. En bok kräver varken planering eller utrustning, bara en stunds stillhet. I soffan, med en filt

Med ett litet stön lyfte Sabina händerna från datorns tangentbord och sjönk tillbaka mot soffans ryggstöd. Bredvid henne låg Bella och snarkade. Hon klappade ömt den lilla malteserns mjuka, vita päls.

Å sa tittade uppgivet ut över den nära 2 000 kvadratmeter stora tomten. Så här en dryg vecka in på det nya året såg den på sina ställen mest ut som en geggig sörja. Nog hade hon läst att höstlöven gär

Agnes stod vid fönstret och såg ut. Nu hade det snöat sedan i går kväll och visserligen såg både åkrarna och granskogen ut som ett vackert vykort, men det hon spanade efter var plogbilen. När snön vrä

Hon sjönk ner i den stora blommiga fåtöljen och såg bort mot väggen där de just lyckats få upp de sista tavlorna. – Nu får det räcka för i kväll, pustade Björn och sjönk ner i den andra fåtöljen. Egen