India Mahdavi om nyanser som smakar, utanförskap och Svenskt Tenn.
Av KATARINA MATSSON
DET FINNS INREDNINGSDESIGNER SOM SKAPAR möbler och miljöer som omedelbart känns igen, som etsar sig fast i minnet även om det handlar om platser man själv aldrig besökt. India Mahdavi är en av dessa. Men egentligen var det filmskapare hon skulle bli. När hon gick ut gymnasiet i Frankrike gick hon på bio tre gånger om dagen. Hon såg alla klassiker och fastnade särskilt för österrikaren Fritz Lang.
– Jag läste på om honom och insåg att han var arkitekt i grunden. Så jag tänkte ”kanske ska jag läsa arkitektur”, berättar hon när vi ses i Stockholm i samband med utställningen Frankly, yours på Svenskt Tenn.
Det blev inget jobb som set designer efter studierna. I stället skapar hon cinematiska inredningar, likt restaurangen The gallery på Sketch i London, som har en stiliserad Wes Andersson-kvalitet. I utställningen på Strandvägen klädde hon in hela rummet med Josef Franks textil Vegetable tree.
– Jag vill skapa intrycket av ett hem, essensen av hemmaliv. Tänker man på ett hem från 60-talet så har man de här blommiga tapeterna. Det är kitschigt men funkar, det är omfamnande och mysigt. Mitt arbete innehåller en nivå av att förlora sig i tiden, säger hon och fortsätter:
– Det ger en chans till optimism, ett fönster av hopp. Jag letar alltid efter ögonblick från min uppväxt i USA, när allt var i technicolor och framtiden var lysande.
Den känslan fick ett abrupt slut när familjen flyttade till Tyskland när India var 6. Livet ”gick från technicolor till svartvitt” och fortsatte i den färgskalan när de ett år senare rörde sig vidare till den franska landsbygden. India Mahdavis pappa är från Iran, mamman engelsk-egyptier, vilket på den tiden skapade ett omedelbart utanförskap.
– När man byter språk hela tiden måste man hitta andra sätt att uttrycka sig. Det var inte som i dag när alla reser, jag var som en utomjording. Det enda jag ville var att smälta in och vara som alla andra och mitt sätt att fly var att skapa min egen värld, min egen estetik. Jag tror att det är därför jag känner att jag förstår olika kulturer och är kapabel att absorbera så mycket, säger hon.
Även hennes arbete med färger är ett sätt att absorbera, att riva gränser. Hos Svenskt Tenn har hennes signaturfärg Mandarino lay flyttat in i kollektionen, en mjölkig orange som hämtar inspiration från solnedgångarna som ändrar färg i takt med att luftföroreningarna ökar. Hennes
