Du är helt avskuren från omvärlden. Framför dig har du tio dagars meditation i total tystnad. Ingen kommunikation mellan kursdeltagarna, inte ens ögonkontakt. Inga mobiler eller datorer. Klarar man det? Och vad gör det i sådana fall med ditt inre? Läs Catrin Ormestads starka berättelse från meditationscentret i Chennai, Indien.
Av CATRIN ORMESTAD
BE HAPPY! DET ÄR EN UPPMANING som tillsammans med en smiley pryder alla de skyltar som anger vad det är för regler som gäller på kursområdet. Do not cross this limit – be happy! Do not enter dining hall before meal time – be happy! Permanent noble silence area – be happy! Oavsett vad som får en människa att under tio dagar lämna sin vardag för att leva vad som bäst kan liknas vid klosterliv – och bland de drygt 150 männen och kvinnorna som går kursen samtidigt med mig finns säkert lika många anledningar som individer – så är syftet med verksamheten här att, enkelt uttryckt, minska lidandet i världen. Göra den lite mindre självisk, girig och förtvivlad. Och människorna lite mindre olyckliga. Det är med den förhoppningen som vår lärare och tillika centrets grundare S N Goenka avslutar det videoinspelade föredrag där han varje kväll diskuterar det arbete vi gjort under dagen: ”May all beings be happy!”.
Centret utanför Chennai i Indien är en av flera liknande kursgårdar där Vipassana lärs ut enligt en metod som utformades av Goenka, en indiskburmesisk affärsman som flyttade till Indien i slutet av sextiotalet. Det finns i dag 195 Dhammacenter i världen, varav 86 i Indien. Kurser hålls året runt genom en inspelad föreläsningsserie av Goenka samt ett minutiöst utformat kursprogram, verksamheten drivs uteslutande via donationer. Kvinnorna i rummet intill mitt pratar glatt om hur de hoppas att den enkla vegetariska kosten här ska få dem att gå ner i vikt. Själv delar jag rum med 23-åriga Jess från Derby i England. ”Hur ser du på det här med tystnaden?”, frågar hon försiktigt medan hon knäpper av sig de armband och amuletter som hon samlat på sig under fem månaders ryggsäcksluff. Inga religiösa symboler eller ritualer är tillåtna. ”Jag skulle vilja att vi försöker hålla den.”, fortsätter hon.
Hjärnan hos indiska yogier, som har i medeltal 27 000 meditationstimmar bakom sig, förefaller vara avsevärt yngre än deras kronologiska ålder. Sådana resultat kommer vi inte att få på de ungefär 100 timmars meditation som kursen omfattar, men det
