Hon fick nobben av de svenska scenskolorna men togs emot med öppna armar av Hollywood – där hon fått göra allt från biffig action till smala indiefilmer och påkostade kostymdramer. DV träffade ALICIA VIKANDER för ett samtal om familjelogistik, obekväma kläder och scenen som fick filmteamet att kräkas.
Av Gunnar Rehlin
licia Vikander sitter i en alkov på taket till lyxhotellet Marriott i Cannes. Det är varmt, många våningar nedanför oss hörs trafiken och sorlet från den pågående filmfestivalen. Alicia är klädd i vita långbyxor och en vit kofta med blått mönster. ”Louis Vuitton?” undrar jag. ”Självklart”, säger hon. Att vara ”talesperson” för ett stort märke som Louis Vuitton är något hon som ung modeintresserad drömde om men aldrig trodde hon skulle få uppleva.
– Mitt jobb är att vara skådespelare och om jag skriver på för ett reklamjobb så måste jag känna att de uppdragen går hand i hand. Jag sa ja till Louis Vuitton eftersom de så ofta använder starka och äventyrliga kvinnor i sina kampanjer.
Det känns som om det börjat bli en vana att träffa Alicia Vikander just här i Cannes. Förra året möttes vi här för att tala om tv-serien Irma Vep (HBO Max), nu för att tala om det brittiska kostymdramat Firebrand. Och här har hon verkligen fått spela en av de starka kvinnoroller hon talar om. Filmen handlar om äktenskapet mellan den engelske kungen Henrik VIII (spelad av Jude Law) och Katarina Parr, som var den sista av hans sex hustrur. Flera av dem hade han låtit avrätta, och hotet om snar död hänger även över Katarina. Kungen är nyckfull, han är efter att ha varit ute i krig sårad i ett ben, där det börjar vara och lukta. Är han döende? Männen kring kungen konspirerar mot Katarina, hon slängs i fängelse, men dramat slutar inte som vi lärt oss av historieböckerna. Eller? Alicia skrattar.
– Men vi vet ju inte exakt vad som hände. Vi vet inte sanningen, och det går ju inte att resa tillbaka i tiden. Det är en överlevnadsstory, där vi kanske har tagit oss konstnärliga friheter. Det är inte en historielektion, och man kan kanske se det som en metafor.
Ja, tematiken kring misshandel inom äktenskapet är väldigt viktig för henne.
– Det som händer här skulle kunna hända under vilken tidsperiod som helst. Det mänskliga beteendet har inte förändrats. Jag är väldigt intresserad av detta, och det är en del av mitt jobb att tala om det. Och i Firebrand är det inte svartvitt. Vi visar det skrämmande, men det här ändå människor som fortsätter att leva t
