La vie selon yvonne

Mellan december och januari inträffar den där magiska tiden när svenskarna hemskt nog säger GOTT SLUT till varandra. Dags att knyta ihop säcken och tycka att det är gott så. På tyska kallas denna peri

V i säger att vi älskar att uppleva saker. Men det vi egentligen älskar är att slippa. Att få stanna hemma, i träningskläder vi inte tränat i, och känna att världen klarar sig utmärkt utan oss. Nu sna

– Jag har längtat efter julen ända sedan i somras. Alla mina barn utom yngsta sonen, som är 14 år, har flyttat hemifrån. De har egna boenden på olika platser av landet och i världen där de pluggar och

December smyger inte in, utan kommer med stora kliv, slänger av sig mössan och säger ”nu är det dags igen”. Mörkret ligger tätt utanför fönstret och frosten biter. Lite som en gammal filt som någon ha

Alla vet vi att våra liv en dag kommer att ta slut. Vi vet bara inte när våra individuella stoppdatum kommer att infalla. För att påminna sig själv om livets ändlighet har Johanna Hector en kalender h

– Adrian, min son, hade det kämpigt i skolan och blev en ”hemmakämpare”. I det läget sa min kloke man: ”Adrian, vad tror du om att ta ett sabbatsår?” Då vände allt! Adrian kände att kraven på honom sl