Stjärnklart lysande louise

7 min läsning

För ett kvarts sekel sedan rörde hon om i och utanför den litterära världen med generationsromanen Stjärnor utan svindel. Hur PK var det här av Louise Boije af Gennäs? Mång fasetterad rebell i adelskalendern och så långt från enkelriktad det går att komma. Nu aktuell med nya romanen Stjärnfall.

TEXT KRISTINA FRÖLING • FOTO LARS OTTOSON TIDIGARE I COUNTRYSMART AUGUSTI-2022

Sommaren går sin gilla gång i Falsterbo och på brasseriet Kust på Storgatan är det lugnt mellan lunch och middag. Men kaffemaskinen tar aldrig rast och några glas vitt finns det alltid tid och plats för. Utanför cyklar några badrockar förbi, och exakt på avtalad tid står Louise Boije af Gennäs där. Blond, snygg och självlysande i ljusblått med en flaska vatten i handen.

– Hej, kul att träffas. Snygga glajjor!

Tackar, mina blå solisar blir malliga och någon startsträcka för att börja intervjun om nya boken Stjärnfall behövs inte. Eller, snarare samtal. För alltför många färdiga frågor begränsar, och vi tar det från här och nu vid bordet på Kust. Det är Louise som valt platsen och det har hon gjort rätt i. Trevligt, familjärt och just kustnära och en klar favorit med stammisar från den innersta kretsen av Falsterboborna. – Här ses man gärna en stund eller för en längre kväll, planerat eller spontant. Sånt är livet här i Falsterbo, avspänt och enkelt utan för mycket yta. Man behöver aldrig sminka sig för att cykla upp till Torgboden och handla, säger Louise och glittrar med en snygg makeup som är ursäktad. Efter vårt möte väntar en middag hos goda vänner för Louise, och vi ska så klart ha en fotostund efter intervjun. Ja, alltså samtalet.

– Utan smink blir det inte bra bilder. Så är det bara.

Nu till den nya romanen. Stjärnfall är klar för release och sista punkten är satt efter 637 sidor. Det är med timmar som med stjärnorna - det går inte att räkna dem alla.

– Skrivandet är ett jobb för mig, men ett roligt sådant. Det är en stegvis process som följer samma mönster varje gång. Först behövs en stomme att hänga upp innehållet och berättelsen på. Ett skelett, helt enkelt. Här finns de delar som ska ge den stabila helheten. Den måste vara genomtänkt och klar innan det är dags att hänga på muskler, kött och blod, hud och hår: alltså karaktärerna och vad de gör. De får sina namn, sina roller och sin historia och sedan är det dags att börja skriva. Men här kan det då hända oväntade saker: plötsligt får en karaktär för sig att agera på egen hand. Hallå, vad händer nu?

– Det är märkligt, men så är det f


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar