Denna saga är berättad av Mimmi & My Arvidsson och tecknad av Bernt Hanson. Du kan lyssna på sagan i Bamses skattkista och där ljudböcker finns!
Häxan Häkata var en ovanligt lättretad häxa. Om hon inte var sur så var hon arg, och tvärtom. Några vänner hade hon heller aldrig haft. Det tyckte hon var bra. Vänner verkade irriterande. – Bäst att dom har bra mjölk, muttrade Häkata. Annars blir jag arg. Eller sur. Eller både och.
Inne i Grymtlunds butik blev Häkata ännu mer irriterad.
Mjölken stod på fel ställe. Kylen var för kall och priset var för högt.
När hon äntligen betalat och skulle gå krockade hon med någon i dörren. Det var Ola Grävling som gått dit tillsammans med Mickelina. En dag när Häkata drack ett glas mjölk började hon spotta och fräsa.
– Örk och blörk! Mjölken är nästan lika sur som jag, sa Häkata. Jag köpte den ju för bara ett år sen. Vilken dålig affär! Där handlar jag aldrig igen.
Häkata bestämde sig för att köpa ny mjölk. Hon tog sin trollstav och gav sig av mot Kullarna. Där hade hon aldrig varit förut. Och inte hade hon hittat dit om inte Grymtlund hade satt upp en skylt till sin butik vid stora vägen. – Oj! Förlåt, började Ola.
– Din snubbelstrutt! Nu blir du en snigelprutt! sa Häkata och viftade med trollstaven. Med ett litet poff blev Ola en snigel.
– Vad har du gjort? ropade Mickelina förfärat och plockade upp Snigel-Ola.
– Äsch och päsch! Trollformeln varar bara till imorgon, sa Häkata och gick sin väg. Då har jag nog glömt vad jag var arg för! Då kom Bamse ut ur affären. Han hade veckohandlat och bar på en stor matkasse fylld med lite av varje.
– Hej, Mickelina, hälsade Bamse. Var har du Ola? Brukar inte ni handla tillsammans?
– Det här ÄR Ola! sa Mickelina och höll fram snigeln. Den där elaka häxan förvandlade honom. Kan inte du göra nåt, Bamse?
– Mot magi finns det inte mycket jag kan göra, sa Bamse fundersamt. Men oroa dig inte. Jag ska ta och prata med henne. En bit därifrån hade Häkata fått syn på några fjärilar. Hon tyckte att de flaxade för högt och färgerna var för skrikiga. Hon var så upptagen med att reta sig på fjärilarna att hon inte såg igelkottsungen som lekte på vägen. I nästa sekund hade hon snubblat på igelkotten, tappat mjölken och fått taggar i knäet.
– Min nya, dyra mjölk! skrek Häkata och drog ilsket fram sin trollstav. Det där ska du få för!
– Stopp! ropade Bamse och ställde sig i vägen. Här ska inte trollas mer. – Flytta på dig, blådåre! fräste Häkata. Jag ska förvandla igelkotten till en tallkotte!
– Varför håller du p�
