Livet som vi kände det var slut

Edna Alsterlunds make, boxaren Ingo Johansson,drabbades av Alzheimer

Då visste hon ingenting om demenssjukdomar. Det var först när Ingemar fått diagnosen hon kunde erinra sig de små, tidiga tecknen. Ingemars sätt att dricka alkohol på, mekaniskt och mer än vanligt. Hur han kunde lämna vattenkranen rinnande, låta köksskåpen stå öppna, lägga en halväten macka i hallen. Och så skrev han E i stället för O när korsordet frågade efter den kemiska beteckningen för syre.

– Ingemar var mycket duktig på korsord så det här tyckte jag var märkligt.

Att det från detta på bara några år skulle vända upp och ner på hennes och Ingos sköna tillvaro förstod hon inte då.

Solen lyser över fiket Kaka på kaka. Edna Alsterlund försöker lägga kanintaxen Sickan Carlsson till rätta på bänken, det är inte lika enkelt som att hålla efter Sickans mamma Astrid.

Hon tar en klunk te och ger en smula kardemummabulle åt den busiga Sickan.

Malmö har blivit

hennes nya hemstad, och det är ingen slump.

– Jag vill bo nära sjukhuset där jag opererats och fått vård för min senaste cancer, berättar hon.

2005 blev hon sjuk första gången, två år efter att Ingemar flyttat in på särskilt boende. Men tumören hade funnits där längre, sedan 1998 trodde kirurgen. Då hade Edna redan kämpat i flera år med stor fysisk och psykisk belastning.

– Jag vet ju exakt hur vi hade det då. Jag hade precis fått klart för mig att livet vänts fullständigt upp och ner. Livet som vi kände det var slut, framtiden var oviss. Senare, när onkologen som hade hand om mig läst min bok om den där tiden, sa hon: ”Du frågade varför just du drabbats och din bok ger ju förklaringen.” Hon förklarade att när immunförsvaret är så försvagat har cancerceller bättre förutsättningar, och att det var det som hänt mig.

Alla gillade Ingo

Hon var 31 när hon mötte honom 1979, han 47. Hon var journalis