1700-talets blekta skönheter

6 min läsning

Betagande vackra, sköra och ofta blekta nästan till oigenkännlighet fascinerar 1700-talets tapeter än i dag. Många av mönstren är fortfarande moderna storsäljare, men hur gick det egentligen till när dåtidens tapetmakare tillverkade sina våder?

Text & foto MARIA-ISABEL HANSSON

TAPETER FRÅN FÖRR

TAPETERNA PÅ DROTTNINGHOLMSTEATERN är gjorda av ihoplimmade arkpapper till långa våder, det syns tydligt. Det hände ofta att skarvarna var så grova att trycket eller målningen – beroende på hur tapeterna tillverkats – blev ojämnt.

Det första 1700-talets tapetmakare behövde var förstås papper. Det kunde beställas av de lokala pappersbruken eller framställas på egen hand i verkstaden. Lumppappret, ofta ljusgrått och grovt, tillverkade man av textilrester från textilfabrikerna.

Tapetmakaren Mats Qwarfordt driver tapetverkstaden Handtryckta Tapeter Långholmen AB tillsammans med Sara Lundström, och berättar att det fanns textil- och blekfabriker på många platser i landet där tyger hängdes upp för solblekning. Det gick också att få helvitt lumppapper för de mest exklusiva papperstapeterna.

– 1774 upptäckte Carl Wilhelm Scheele kloret och snart klorblektes allt tyg och papper, säger Mats. Från runt 1800 fanns det även ett mjukare typ av papper gjort av halm.

Arkpappren, ofta 60 cm breda och 55 cm höga, tillverkades för hand och storleken kunde därför variera något. Innan arken gick att trycka eller måla klistrades de samman till långa våder, i regel med harlim eller benlim, två animaliska lim gjorda på kollagen i hudar eller ben.

Det verkar inte ha varit noga åt vilket håll skarvarna skulle läggas, men de mest noggranna tapetmakarna använde pappersark med avfasade kanter som gav i princip osynliga skarvar. Många bevarade tapeter har ett ojämnt tryck eller måleri över de grova skarvarna, som gett den tapetserade väggen ett något storrutigt utseende. Först i mitten av 1800-talet kom tekniken för att tillverka tapeter som satt i långa våder från början.

MEN FÄRGERNA DÅ? Det är svårt att föreställa sig de ursprungliga nyanserna på de i dag solblekta och missfärgade tapeterna. Några av pigmenten som användes var heller inte särskilt beständiga. Oblekta tapetprov som hittats på uppvikta tapeter, i skrubbar och garderober, blir därför så mycket mer värdefulla för att vi ska förstå hur tapeterna såg ut som nytryckta.

Ockra och umbra kunde utvinnas från jorden och torkade importerade sköldlöss gav en k

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar