Farväl till en herrgård

4 min läsning

En liten annons i lokaltidningen blev startskottet för två decenniers hängiven byggnadsvård. Nu är det dags för BARBRO GRANDELIUSoch GÖRAN PETERSON att reflektera över det som varit, samtidigt som ett nytt kapitel inleds för den lilla herrgården utanför Ystad.

Av ELISABET JOHANSSON Foto MARIA-ISABEL HANSSON

Den stora salen, med nio meter långa väggar, är inredd med ljusmålade möbler från 1700- och 1800-talet. Parets favorit är den gustavianska trågsoffan. Döbattangdörrarna, som kanske får sin ursprungliga färg framskrapad av nästa ägare, leder till lilla förmaket som fungerar som tv-rum. På båda sidorna av dörrarna står vackra gustavianska skänkar som rymmer parets samlingar av antikt glas och flintgods. De hängande ljusamplarna av glas i taket är tillverkade på 1800-talet.

Det var för drygt 20 år sedan Barbro Grandelius och Göran Peterson äntligen hittade den orörda gård som de länge drömt om – och det var ingen annanstans än i en annons i lokalpressen.

– Gården har en historia som sträcker sig tillbaka till 1600-talet med påbyggnader och renovering i en klassisk gustaviansk stil, berättar Göran.

Corps-de-logiet i Stora Herrestad, strax nordost om Ystad, byggdes av Joachim Gosselman som ärvt egendomen från sin far, en förmögen skeppsredare från Tyskland som bosatt sig i Sverige på 1700-talet.

– Huset stod färdigt 1836, men Gosselman hann inte njuta länge av det, då han avled i slaganfall bara två år efter inflyttningen, fortsätter Barbro.

Sedan dess har huset bytt ägare flera gånger. År 1897 köpte en ung man huset och startade en lanthandel som överlevde fram till 1960-talet. Efter att ha stått tomt i många år köptes huset av ett teatersällskap i början av 1990-talet – och det var genom deras annons som familjen Grandelius-Peterson fann sitt drömhem.

PARETS INTRESSE FÖR HISTORIA och design fanns sedan tidigare. På 1980-talet kom Göran hem med det första antika fyndet: en tresitsig rokokosoffa. Den markerade början på deras resa till det svenska 1700-talets skönhet och historia.

– Fast att hitta en herrgård i lokaltidningen fanns inte ens i våra vildaste drömmar, säger Barbro med ett skratt.

Att herrgården hade stått tom under lång tid betydde att den heller inte hade moderniserats, men att nästan allt av original fanns kvar. Invändiga fönsterluckor, vackra dörrar och golv, för att inte tala om den slitna trappan i Komstadkalksten till övervåningen.




Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar