En känsla av los angeles på lidingö

4 min läsning

Cool som en pool. I tegelvillan från 1967 har modestylisten EMMA THORSTRAND och hennes familj inrett med en modern touch och lekfullt glamourös charm.

Av FRIDA LAGERBLAD Foto JOHAN SELLÉN Styling GILL RENLUND

Ljusstake av Bethan Laura Wood och loungemoduler av Don Chadwick för Herman Miller, omklädda i Dedar Milanos sammetstyg Tiger Mountain. Glasskåpet är köpt i Texas och har tidigare använts som butiksinredning. Konstverken i svart och vitt på spiselkransen är gjorda av Natale Sapone. Mobil, Alexander Calder.

Efter elva år i en sekelskifteslägenhet i Vasastan, Stockholm, och en renoveringsresa som präglades av fransk industriromantik kände sig Emma och Alex Thorstrand redo för ett nytt kapitel.

– Vi hade ingen koppling till Lidingö sedan tidigare och att det blev just det här området och det här huset var väldigt slumpartat, men så är det väl ofta med boenden. Plötsligt hittar man något som tilltalar en bara, berättar Emma när hon slår sig ner i familjens vardagsrum.

Den här gången var det en postfunkisvilla i tegel, byggd 1967, som fångade familjens intresse och nu har de bott här i snart sju år.

– För oss har det aldrig handlat om att hitta en viss stil. I stället har vi letat efter objekt som känns intressanta och som vi verkligen går igång på. Då går vi helt upp i att få göra något helt nytt och det känns alltid spännande att kasta sig in i ett projekt som är helt olikt det förra.

Huset ritades av arkitekten Per Karnock och var det första huset som byggdes i skogsområdet på den här sidan gatan. Det blev sedan en förlaga för efterföljande tegelhus i området.

Redan på visningen föll de för husets tidstypiska planlösning, utsikten och det naturnära läget. Samtidigt hade huset en naturlig puls och stora sociala ytor som snarare gav känslan av särpräglad Los Angeles-arkitektur.

Parets vision för sitt nya hem var att fånga och förstärka husets ursprungliga postfunkis-estetik, men i en modern tappning. Med moodboards inspirerade av 1960- och 70-talets Los Angeles och Miami – både för helheten och de individuella rummen – satte de igång.

– Det kändes naturligt eftersom huset hade väldigt många karaktärsdrag typiska för 1960-talet och små detaljer som gjorde att det kändes genomtänkt. Själva flödet i huset, med rummen i fil och alla utgångarna mot trädgården.

MEN HUSET BEHÖVDE renoveras, sedan byggåret 1967 hade det gjorts lite halvhjärtade ingrepp här och


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar