Ole Lynggaards motto är kärlek – till guld, ädelstenar, blommor, elefanter, ormar och frun Karin. Familjeföretaget har stor framgång i juvelvärlden, i Skandinavien och internationellt, och 60 år efter starten lockar de romantiska smyckena till höga bud på auktionerna.
Av MATHILDE RUDE Foto ØREGAARD MUSEUM, SOPHIE DREIJER, KRESTINE HAVEMANN, RESPEKTIVE AUKTIONSHUS
Klassisk design, men en egen stil. Elegant, men ändå spännande. Den danske guldsmeden Ole Lynggaards design har i 60 år drivits av kärleken till genomarbetad form, dyrbara material och unika eller små kollektioner. Strategin har fungerat sedan 1963 när han grundade sitt företag i Hellerup, norr om Köpenhamn, och är fortfarande densamma. Trots att många fler butiker tillkommit. Varumärket säljs i 25 länder och har en flaggskeppsbutik på Place Vendôme i Paris, där världens mest prestigefyllda juvelerare håller till, och Ole Lynggaard Copenhagen är i dag ett av Nordeuropas största guldsmedsföretag.
Drottningar, prinsessor och stilikoner väljer gärna Ole Lynggaard och i höstas – lagom till 60-årsjubileet – hade Øregaard Museum en stor utställning med hans verk. I Sverige är efterfrågan också stor på hans namn, något som märks på auktionshusens smyckeförsäljningar.
Men var ligger dragningskraften? Kanske i de sensuella formerna inspirerade av naturen? Lynggaards smycken tar ofta form av flytande landskap, som löv och blommor besatta med vackert färgade ädelstenar eller slingrande ormar och grenar.
OLE LYNGGAARD RÄKNAS I DAG som en smyckedesigner i lyxklassen, men hans uppväxt var präglad av Tysklands ockupation av Danmark och hårt arbete. Oles föräldrar var båda företagare och under hela 1940-talet sålde hans far verktyg till guldsmeder medan hans mor drev ett företag för sidenunderkläder. Där lät hon kvarterets damer sticka och sy plaggen som packades ihop av Ole och hans bror som sedan cyklade ut med dem till kunderna.
Ole Lynggaards föräldrar grundade också smyckebutiken Lynggaard i Charlottenlund 1953. Butiken drivs av Ole Lynggaards syskonbarn i dag, men själv fick han upp ögonen för guldsmedsyrket tidigare än så. Det sägs att ”även om han inte föddes med en silversked i munnen, designade han skedar i sterlingsilver redan som tolvåring”. Och innan dess hade den kreativa po
