En värld i miniatyr

Den kunglighet eller ståndsperson som hade råd satsade på 1600-talet stora pengar på ett kabinettskåp: genom möbelns yttre prakt förmedlade man inte bara sin egen makt utan visade också att man var en påläst person med kunskap om världen utanför. Tidens omfattande handel med fjärran länder gav upphov till en samlarvurm och ett sug efter kuriösa och exotiska föremål. I dag är både skåpen och sakerna i dem viktiga historieberättare som ger oss både en bild av 1600-talsmänniskans upptäckarlust och färdvägar.

Själva skåpen tillverkades av dyrbara material. Högt i kurs stod det svarta träslaget ebenholts, som gärna kombinerades med iläggningar av pärlemor, sköldpaddsskal, tenn, silver och mässing och dekorerades med färggranna stenar. I vissa fall även detaljer av korall och bergkristall.

För att rymma alla tingen utrustades skåpen med en mängd smålådor, fack och lönnfack. Lönnfacken öppnades med snillrik mekanism som gjorde en visning av samlingarna än mer spännande.

Skåpen försågs vanligen med två dörrar och placerades på ett underrede med svarvade eller rikt skulpterade ben. Skåpmodellen uppkom under renässansen och användes till en början mest för resebruk, för att under barocken utvecklas till riktiga praktmöbler. Med tiden växte skåpen liksom samlingarna i omfång och möblerna inreddes som miniatyrmuseer. På så vis kom möbeltypen också att utgöra grunden för vår tids museer.

Det utvecklade kabinettskåpet, som kallas konstskåp, bländade naturligtvis betraktaren med sitt exklusiva yttre skal, men det var ändå den förunderliga insidan med samlingar av naturalier, vetenskapliga instrument, exotisk kuriosa och etnografika som gjorde