Handväskan vilken succé!

Förr bar kvinnor få saker med sig. 1800-talets handväskor rymde kanske några slantar, ett handarbete och en solfjäder. Med nästa sekels friare kvinnor kom axelväskan och trendsättaren Coco Chanel var som ofta en föregångare.

– Chanel gjorde en förlaga till axelväskan 2.55 för eget bruk i slutet på 1920-talet. Några år senare formgav främsta rivalen Elsa Schiaparelli en annan axelmodell. De två befann sig i varsin ringhörna, men var båda frigjorda kvinnor. För Chanel var klädernas funktion viktigast medan Schiaparelli med sin akademiska bakgrund såg mode som konst, berättar Antikrundans expert Malin Sveholm, till vardags expert inom vintage och mode på Auctionet.

Väskan blev viktig på 1930-talet då kvinnor rörde sig mer ute, arbetade och shoppade. Då gjordes många av de olika versioner vi har i dag. För aftonbruk bar eleganta damer en lyxig minaudière – ibland med gnistrande ädelstenar. Dessa små boxformade väskor var ofta i guld eller silver och rymde läppstift, cigarretter och kam. Van Cleef & Arpels i Paris gjorde de första.

Under 1940-talet förändrade andra världskriget livet och många kvinnor fick jobb som tidigare utförts av män. Nu behövdes rymliga, rejäla väskor.

Runt 1950 beslöt New Looks skapare, Christian Dior, att satsa på accessoarer. Det rörde sig om matchande handväskor, hattar och skor till stilens svepande kjolar och strama dräkter. Tidens väskor var stora med handtag, men mycket långsmala clutches var också på modet.

Chanel gjorde comeback med sitt modehus. Hennes kviltade 2.55 med guldfärgade metallkedjor, döpt efter tillkomstens månad och år, gjorde succé. Ikonen uppdaterades och återlanserades 1983 i form av Karl Lagerfelds Flap Bag.

På 1960-talet kom accessoarer på allvar och modehusen producerade skor, väskor, bijouterier och scarves i mängder. Väskan var ett måste. Men den verkliga boomen kom på 1990-talet när modehusen storsatsade på speciella modeller – i mjukare stil jämfört med 1980-talets fyrkantiga.