I Utsikt över Slussen avbildar Sigrid Hjertén Stockholm med klara, lysande färger. Året är 1919 och hon målar utsikten från sin balkong på Söders höjder. I bilden av staden finns plats för alla stämningar och toner.
Av KARIN FAXÉN SPORRONG
Månadens verk
Staden. Där, nedanför balkongen. Briljant, strålande. Modern. Och rolig! Den andas och lever. I lysande färger och oväntade former, som vore den gjord av färgglada byggklossar i ett barns allvarliga, magiska projekt. Balkongen till lägenheten Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald bodde i på Katarinavägen på Södermalm i Stockholm är ett slags portal, ett trolleri: där ute finns ju självaste världen.
Men vad är det för väder? Det verkar vid första anblick som om solen lyser, men himlen är egentligen tung och mörk. Den är en gestalt i egen rätt, en självständig karaktär i målningens berättelse. I bilden av staden finns plats för alla stämningar och toner, parallellt, i dynamisk växelverkan. I staden finns plats för alla humör – den är en scen för livets drama.
SIGRID HJERTÉN (1895–1948) utbildade sig till textilkonstnär – mer passande en ung dam från en borgerlig familj – men tog ett radikalt steg och började studera modernt måleri i Paris för Henri Matisse. Det var ett bra steg. Där och då fullkomligt exploderade hennes kreativitet. Expressionismen blev hennes uttryckssätt, tankar och känslor omvandlade till färg och form.
Kanske var det i Paris, i den moderna konstens epicentrum, som saker och ting föll på plats. Och när den 34 år gamla konstnären nu, 1919, målar av Stockholm från sin balkong är hon på toppen av sitt konstnärskap.
Man kan tänka sig att Hjertén på ett sätt målade sina gnistrande färgrika oljemålningar som ett slags moteld till det inre mörker och de svåra depressioner hon led av i peri
