Du äter väl inte tårta med sked?– och 10 andra tecken på att du saknar etikett

● När brittiska hovet gick ut med att kung Charles har cancer var det många som höjde på ögonbrynen.

Att prata öppet om sjukdom är traditionellt ett etikettsbrott inom överklassen.

– Det är väldigt sällan man hör någon som klagar över krämpor. Det handlar om att inte göra andra obekväma, säger adelsmannen ”Claes”, 46, som är uppvuxen på en av Stockholms i särklass mest exklusiva adresser.

Han är fostrad på privata institutioner som Carlssons skola och Lundsberg, och han rör sig i kretsar som tillhör toppskiktet av svensk och bitvis även internationell societet.

– Koderna handlar till syvende och sist om att inte såra, exkludera eller göra någon obekväm. Det sker oftast genom att tona ner och inte som de f lesta tror att överklassen gör – att flasha, menar ”Claes”.

Hur definierar du överklass?

”Claes” blir tyst en lång stund innan han svarar.

– Kanske de som besitter störst kunskap om hur man bäst beter sig. Det blir banalt att tala om klass utifrån pengar. Jag är uppvuxen i en miljö där det handlar mycket om koder, vad man säger, när man säger det, vad man inte säger och vad man gör. Pengamässigt går det däremot upp och ner, som för alla.

Överklassen – de som vet, menar han – har ett ansvar för att utbilda andra.

– Det är särskilt starkt hos gamla familjer, till exempel adel. Generationer har raffinerat fram en stil som ska vara så trevlig som möjligt för alla. Och med det menar jag att man ska föregå med gott exempel snarare än att tillrättavisa någon. Det skulle aldrig falla mig in att säga åt en vuxen människa vad han ska ha på sig eller göra.

Varför skulle överklassen veta bättre än andra klasser?

– Förmodligen för att de har tänkt mer på det här. Hur man går till väga för att väcka så lite uppmärksamhet som möjligt, samtidigt som man är relevant, intressant och har karaktär. Men det är en jädra skillnad på överklass och överklass, säger ”Claes”.

Han återkommer till skillnaden mellan