● Ann Söderlund har taggat ner kring sin löpträning och insett att det då är betydligt lättare att behålla träningsglädjen.
– Jag har alltid tyckt om att springa, tack gode gud för det eftersom det är så enkelt och helt gratis. Men tidigare hade jag betydligt högre krav på mig själv. Nu har jag sänkt ribban.
På vilket sätt?
– Förut hade jag tydliga mål med min löpträning och klandrade mig själv när jag inte höll mig till planen. Jag går fortfarande ut hårt varje vecka, har storartade planer på hur jag ska springa lite längre och snabbare varje gång.
Men jag rackar inte ner på mig själv för att det inte blir som jag tänkt, utan jag är nöjd över det jag lyckas med.
Dels minskar skaderisken när hon inte pressar sig själv lika hårt, men det handlar också om välmående. Ann tycker att livet är så fullt av prestation ändå, så hon försöker låta springturen vara en frizon.
– Min spring-guru Manne Forsberg tipsade om att inte lyssna på musik eller poddar när jag springer. Att det minsta är själva löpträningen, det stora är naturen och kontemplationen. Och det har han rätt i. Nu försöker jag fokusera mindre på prestation i löpspåret och mer på upplevelsen. Ser jag en gullig ekorre så kan jag stanna och kika på den i stället för att hetsa över tiden.
För ett tag sedan fick hon ändå ett springschema i sin hand, ämnat att förbättra konditionen.
– Men det enda som hände då var att jag tappade lusten. Så det har jag lagt åt sidan.
Funkar ditt nya sätt att relatera till springträningen?
– Absolut. Häromdagen när jag satt i bilen på väg till springningen var jag s
