– vill du ligga mage mot mage med mig?

5 min läsning

Kläderna är på, reglerna är satta. Ingen vill börja. Men snart är det ett virrvarr av ben och armar. amelias Viktoria Hansén följer med på ett ”cuddle party” och överraskas av hur det känns att kramas med främlingar.

AV VIKTORIA HANSÉN FOTO: THERESIA KÖHLIN

Alla deltar på egna villkor och varje beröring fordrar samtycke.

● På vägen dit är jag nära att vända hem. Allt känns avigt och urfånigt. Jag är alltså på väg till ett event där en av poängerna är att vi, vuxna människor som aldrig tidigare mötts, ska kramas. När jag tänker teoretiskt på det så är idén lysande. Forskarna är nämligen helt överens – frivillig fysisk kontakt får oss att sova bättre, bli mindre aggressiva, mindre rädda och helt enkelt må toppen. Men när jag funderar mindre teoretiskt på saken: Tänk om jag inte alls vill kramas med de andra? Och för att det inte ska bli konstig stämning gör det ändå, och ångrar mig och det hela får motsatt effekt – att jag halkar ner under nollan på oxytocintermometern.

Jag ringer kroppsterapeuten Sofia Kreissl som håller i eventet för att ventilera mina farhågor. Hon svarar lugnande att jag inte är ensam i min oro.

För många är det en seger att bara kliva in genom dörren till ett så kallat cuddle party. Hon förklarar att man, trots att man anmält sig till ett kramkalas, inte behöver röra vid någon över huvud taget.

– Det här är en strukturerad workshop där vi fokuserar på samtycke och hur vi kommunicerar kring beröring. Du deltar bara i den beröring som du är beredd att ge och få, och cuddle parties är alltid icke-sexuella. Deltagarna har alla kläderna på sig hela tiden, och ingen beröring på könet får ske.

Egentligen, hinner jag tänka, är det ju konstigare att man förväntas slentriankrama kollegorna på jobbet.

Vi håller till i ett lagom stort rum i ett vackert sekelskifteshus på Södermalm i Stockholm. På golvet ligger madrasser och kuddar. Lite skyggt tittar vi på varandra. ”Varför har ni kommit hit i dag?” undrar Sofia. Och deltagarna berättar att de saknar beröring, att de vill bli bättre på att sätta gränser, att de vill undersöka hur ett ”ja” och ett ”nej” känns och tas emot.

Den första övningen går ut på att vi två och två ska ställa frågor till varandra, till exempel: ”Får jag klappa dig på handen?” och svara nej på allt. Sedan ska vi svara ja (utan att agera på det) och till slut ska vi känna efter och svara sanningsenligt ja eller nej (fortfarande utan att göra något fysiskt).

Min partner är lika mycket nybörjare som jag

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar