Vem drömmer inte om ett orangeri byggt av gamla fönster? Byggnadsantikvarien och programledaren Erika Åberg gjorde slag i saken. Här skriver hon själv om de kniviga val och hårda arbete som ledde fram till att det glasade rummet äntligen stod färdigt för växter och släktkalas.
TEXT OCH FOTO ERIKA ÅBERG UR BYGGNADSVÅRD: FÖNSTER OCH DÖRRAR (NORSTEDTS)
År av nödvändiga måsten med renoveringen av vårt bostadshus gjorde att vi längtade efter ett projekt som snarare utgick från lyxig lust. I min fantasi började jag måla upp ett rum med stora fönster där man kunde sitta och dricka bubbel medan man tittade ut över trädgården, oavsett väder och årstid. Ett rum som rymmer hela vår stora släkt så att vi skulle kunna äta födelsedagstårta vid samma bord och inte behöva sprida ut gästerna i bostadshusets små rum. Och tänk att ha utrymme för frösådder på våren och vinterförvaring av pelargonerna …
Så gick tankarna och vi landade i att ett orangeri – eller en vinterträdgård – sammanbyggt med bostadshuset, skulle uppfylla våra önskningar. Det skulle dessutom kunna fungera som myggskydd – vi bor trots allt vid den periodvis myggrika Dalälven.
Skillnaden mellan orangeri, vinterträdgård och växthus är lite flytande, men i stora drag handlar det om att ett orangeri och en vinterträdgård är avsedda att hålla plusgrader året runt för förvaring av frostkänsliga växter. Den främsta funktionen med ett växthus är att maximera ljusinsläppet för att driva upp växter så tidigt som möjligt och få en lång odlingssäsong. I ett växthus kan man visserligen ställa in en frostvakt om man önskar vinterförvaring, men de är i undantagsfall byggda med isolering. Ett orangeri behöver däremot ha någon typ av värmesystem samt isolerade golv, väggar och tak som håller kylan ute.
Värme blev alltså en viktig utgångspunkt i vårt orangeriprojekt. Ljusinsläpp och utsikt var två andra aspekter. Takhöjd och kvadratmeteryta var inte bara relevant för att få plats med människorna och aktiviteterna som skulle pågå inne i byggnadskroppen, utan volym och storlek behövde även anpassas till gårdsmiljön, alltså mangårdsbyggnaden, uthusen och den omgivande trädgården.
En av byggnadsvårdsideologins ledstjärnor är ju att vara lyhörd för ett hus historia, och den hade jag i högsta grad knutit an till när vi restaurerat bostadens exteriör och interiör. Nu skulle vi uppföra en ny byggnad från grunden och nästan alla material, metoder och a
