”det viktigaste är att det blir mysigt”

Det var inte trädgården som fick Christina och Magnus Persson att bosätta sig i Grimstorps prästgård utanför Svenljunga för tjugo år sedan.

– När vi kom hit fanns här ingenting, säger Magnus.

Inte heller gjorde de något av tomten under de första åren. Istället var det ett helt annat intresse som dominerade livet. Magnus och Christina hade några år tidigare börjat samla på antika möbler och allmogeting. Med släpkärran bakom bilen for de landet runt på auktioner och kom hem med rustika bockbord och nötta skåp, sirligt dekorerade högtidsbrev, sprudlande bonadsmålningar och svarvade träaskar.

En dag insåg de hur illa huset de bodde i passade till möblerna. Det var så de hamnade i den gamla prästgården från tidigt 1800-tal. Därefter gick Christina en kvällskurs i ämnet trädgård tillsammans med sina arbetskamrater. Fem träffar och ett besök i en numera stängd visningsträdgård – och sedan var hon fast. Lika nördigt intresserad som hon en gång blivit av allmogeföremålen blev hon nu av växter och trädgårdsdesign.

– Det var bara för Magnus att börja gräva! säger hon och skrattar.

Att gå på upptäcktsfärd i parets trädgård är idag ett äventyr. Det är lite som att stiga in i en bok om hur man bygger upp en trädgård med rumslighet, långa siktlinjer, återkommande växter – som binder samman allt till en enhet – och spänningen i att inte se allting på en gång. Christina och Magnus har förverkligat allt det där som låter så klokt och som man tänker att man ska göra, men som ofta inte blir av eller bara blir halvhjärtade försök.

Ändå är det inte en storslagen plan som ligger bakom, utan mer omständigheterna och en naturlig fallenhet för färg och form.

– Det viktigaste är att det blir mysigt, säger Christina och fortsätter:

– Vi hade inga ritningar när vi började, utan har byggt på efter hand. Det första vi gjorde var att boa in oss med häckar.

Förutsättningarna har fått styra mycket. De m�