Blomsteräng med utsikt

Från 1700-talshuset på höjden har man en vidsträckt utsikt över gröna skogar och blånande berg. Ändå lyfter man inte gärna blicken. Blomsterrikedomen och skaparglädjen i Susanne Hellerstedt Börjessons och Olov Börjessons trädgård överträffar det mesta.

Det börjar redan nere vid vägen, där Susannes blomsteräng ger vad den har av prästkrage, vallmo, krolliljaoch kungsljus.

– Ängen är min stora passion. Jag kan inte se mig mätt på den, säger hon. Ofta sätter jag mig på stenmuren och tittar. Det är lätt att fastna.

När snön har smält undan om våren kommer strax det första floret. För det står de små botaniska krokusarna, som har spridit sig glatt. Snart därefter följer gullviva, förgätmigejoch pärlhyacint.

– Sedan är det dags för mina älskade

Camassior. Det är en rosa sort av stjärnhyacint, som jag har fått från Göteborgs botaniska trädgård och där några få har lyckats överleva här, berättar Susanne.

När Allt om Trädgård hälsar på är midsommarfloret på sluttampen. Förutom vallmor, prästkragar, krolliljor och kungsljus bidrar stora, vita blåklockor, tjärblomsteroch ängsskallrortill mångfalden. Det är en blomning som får bra fart på insekterna.

– De låter så mycket att det surrar även inne i huvudet. Man kan sitta här och bara vara lycklig, säger Susanne.

Ängen kom till genom att hon och Olov lät bli att klippa en liten bit av gräsmattan. Ängsblommorna började då vandra in på egen hand. Med tiden har ängsmarken blivit både större och artrikare – och en allt viktigare del av deras trädgård.

De slår den ganska sent efter blomningen, gärna en bit in i augusti. Det sker vid torr väderlek, och sedan får det slagna ligga kvar och fröa av sig någon dag innan det räfsas bort. På det viset tillförs inte så mycket näring, vilket är en förutsättning för att marken ska fortsätta att vara äng.

Det har gått 35 år sedan paret tog över den då helt förvildade tomten. Susanne satte spaden i jorden under vårdträdet, en gigantisk björk. Här kommer morgonsolen tidigt, så det är en perfekt plats a