”andra arter har lika stor rätt till planeten som vi människor”

En bit öster om centrala Karlstad, mellan skogens bryn och Vänern, ligger en stor trädgård som på många sätt förverkligar bilden av paradiset. Nu om våren står ett trettiotal fruktträd och mängder av lökväxter i blom, syrener och mattor av liljekonvaljsprider väldoft, och både skogs- och köksträdgård bjuder på smaker av späda primörer. Slingriga gångar leder genom såväl soliga ängspartier som en skuggig lund med hundraåriga bokar, och överallt hörs en symfoni av surr, kvitter och vatten som porlar i små vattenfall och dammar. Här trivs inte bara Gun-Britt och Hans-Åke Scherp, utan också insekter, fåglar och mikrolivet under jord.

– Vi ser oss som medskapande i trädgården och strävar efter att verka i samarbete med resten av naturen – andra arter har ju lika stor rätt till den här planeten som vi människor, säger Hans-Åke och pekar på en liten eksom har självsått sig i en rabatt med pion, dagliljaoch akleja.

– Den får stå kvar där, och vi gläds åt hur bland annat aklejorna sprider sig till fler och fler ställen. Naturen hjälper till i trädgården om man bara tillåter och behandlar den väl. Men sedan styr vi förstås också – hade eken kommit upp mitt i grusgången hade vi flyttat på den, och vi har stängslat in hela trädgården för att inte maten vi odlar ska bli uppäten av rådjur och älgar. De får hålla till i skogen här bakom istället.

När Hans-Åke och Gun-Britt fick tomten i sina händer – för 27 år sedan – var den långt ifrån den oas för biologisk mångfald som den är idag. Precis som i många andra trädgårdar dominerade gräsmattan – en artfattig miljö med ont om mat för bland annat pollinatörer. I tomtens nordöstra hörn ligger dock det som, tillsammans med läget, fick Gun-Britt och Hans-Åke att falla pladask när de kom på visning: det gula jugendhuset från 1895, med stor glasveranda och utsikt över vattnet.

– Vi kände direkt att det var rätt för oss, säger Gun-Britt.