Pelargon-annaspassion

Drabbad av kärlek var just vad Anna Gustafson i Västerås blev när hon, för snart 30 år sedan, upptäckte pelargonernasoändliga mångfald.

– Innan dess hade jag inte funderat så mycket på pelargoner, men då upptäckte jag att det fanns så många olika och att man kan övervintra dem, berättar Anna. Dessutom är de tåliga! De klarar av att torka ut ett par dagar och tar igen sig när de får vatten.

När man börjar köpa på sig lite olika, och kanske mer udda, pelargonsorter är man också mån om att behålla dem. Det gick mindre bra med övervintringen i början. Första året stod de för varmt och dog innan vintern var över. Andra året förpassades de till källaren, men där blev de mat åt mössen. Tredje vintern inreddes ett rum i garaget, där det var svalt men ljust. Då lyckades det. Numera är pelargonrummet fullknökat vintertid och utrustat med extra växtbelysning, så att alla pelargoner ska få del av ljuset. För kärleken har utvecklats till nörd-nivå.

– Jag har väl ungefär350 olika sorter nu, säger hon. Det har varit ännu fler, men man blir lite kräsen och rensar bort en del sorter som känns för lika andra. Det är nödvändigt, för utrymmet är begränsat och alla får helt enkelt inte plats.

Det är lätt att drabbas av ha-begär, som förstärks ytterligare när man träffar andra entusiaster med samma intresse, och ideligen kommer i kontakt med nya, spännande pelargonvarianter. Tidigt gick Anna med i Svenska Pelargonsällskapet och för ett femtontal år sedan bildades en mer lokal förening, Mälardalens Pelargonvänner.

– Vi triggar varandra! Det dyker alltid upp nyheter och då vill ju alla nördar självklart ha fatt i dem. Ibland är det serier av besläktade pelargoner, som ’Snövit & De Sju Dvärgarna’, och då blir det en sport att få ihop en komplett samling. Ju svårare, desto roligare blir jakten.

Annas egen samling växte snabbt. Snart räckte inte fönsterbrädor och uterum till. Det byggdes ett större växthus. Där står de krukade raringarna på rad utmed d