Med formklippt buxbom går det att få grönska och struktur också vintertid. För den som bor i höga zoner, eller om buxbom inte trivs i den jord man har, finns flera alternativ – både vintergröna och lövfällande – som alla är tacksamma att forma.
TEXT OCH FOTO SUSANNA ROSÉN
Välformade knutar och trimmade häckar har i alla tider gett struktur åt såväl parker vid herresäten som torparträdgårdar. En fördel med klippta häckar är att de bidrar med tydliga former även när resten av trädgården är i vila och går i en gråbrun färgskala. Med vintergröna växter blir trädgården snygg året om.
För att rama in en plantering, eller formklippa klot för vintergrönska, är buxbomBuxus sempervirens det bästa valet, åtminstone om man bor i en zon upp till 3 eller 4, eventuellt 5. Härdigheten varierar något med sort. Det är en lättodlad, städsegrön växt, det vill säga att den behåller bladen hela vintern, och med regelbunden klippning blir den tät och fin. Visserligen går det att använda många sorters växter, men det är få som kan konkurrera med buxbomens egenskaper. Fördelen är att man inte behöver klippa plantan oftare än ett par gånger per säsong. Buxbom växer långsamt och ränner inte i väg som många andra buskar gör om man formklipper dem, och då påminner mer om en igelkott än om ett slätt klot.
Vanlig buxbom B. sempervirens, zon 3, används ofta till häckar, men även småbladig buxbomB. microphylla ’Faulkner’, zon 4.
KantbuxbomB. sempervirens ’Suffruticosa’ är en småbladig sådan, som passar fint för täta häckar och figurklippning. Dessvärre klarar den bara zon 2. Bredbladig buxbomB. sempervirens ’Rotundifolia’ klarar också zon 3. Härdigast är ’Polar’ som klarar zon 4 (ev 5). Den växer långsamt och har ett stadigt växtsätt. (Artikelförfattaren har utfört ett test med att plantera ’Polar’ i fjällregionen för att se om den skulle leva upp till sitt arktiska namn. Den klarade ett par vintrar men krympte alltmer, för att slutligen försvinna helt, trots vintertäckning.)
Buxbom kan växa i de flesta lägen och jordar, men vill helst stå i en kalkrik jord. Däremot tycker den inte om sandjordar, där den blir gul i bladen. Om man vill ha en låg häck som inramning ska man plantera tätt, 10–15 centimeter mellan varje planta, om plantorna är små. Taniga plantor beskärs i samband med plantering, för att
