Långlivade fruktträd på mager mark

I MÅNGA GAMLA trädgårdar finns det ett trassligt buskage av körsbär, plommon eller krikon som sällan eller aldrig ger frukt. Det är rotäkta fruktträd som förr gav viktig frukt till hemmet, men som idag är ganska bortglömda. Det faktum att de här sorterna sprider sig med rotskott gör att de fick en allmän spridning mycket tidigare än äpple och päron. Medan förökning av äpple och päron kräver kunskap om ympning räcker det att kunna gräva upp ett rotskott för att sprida rotäkta sorter av plommon och körsbär vidare. Vissa personer kunde faktiskt tjäna ganska mycket pengar på att sälja frukten, ofta torkad, på städernas torg. Det finns berättelser om framförallt torpare som tjänade mer på att sälja frukten från sina fruktlundar än på spannmålen de odlade på åkrarna.

BESTÅNDEN ÄR mycket långlivade och så länge man inte medvetet utrotar en fruktlund kan den finnas kvar i hundratals år. Ofta tillhör en fruktlund de sista kulturväxterna som finns kvar vid en övergiven gård, vid sidan av exempelvis ett syrenbuskage och ett äppelträd.

Rotäkta körsbär, plommon och krikon klarar mager och stenig jord bra och odlades därför ofta på platser som inte gick att använda till så mycket annat. När det gäller plommon så klarar de rotäkta sorterna generellt sett mager jord bättre än de mer förädlade sorterna, som dominerar sortimentet idag.

Genom att gallra ur och ta hand om en gammal fruktlund kan man på bara något år få en riklig skörd av frukt, som man kan göra riktigt god sylt, marmelad och saft av.

DE ROTÄKTA fruktlundarna är ett ganska bortglömt och lite hotat kulturarv. Genom att plantera rotskott från bestånd i trakten där man bor, istället för att köpa plantor i handeln, hjälper man till att bevara de sorter som förekommer lokalt för framtiden. På det sättet gör man en kulturgärning samtidigt som man får god och lättodlad frukt.

RESTAURERA EN FRUKTLUND

EN FRUKTLUND som inte har fått någon uppmärksamhet på länge är ofta riktigt tät med en blandning av gamla, grova stammar