Till bords med astrid

Julen – med allt det härliga som hör till – är något som spelar en central roll i många av Astrid Lindgrens verk. Högtiden porträtteras ofta med ett skimmer över sig, som någonting alldeles, alldeles extra magiskt.

Det är med andra ord enkelt att anta att julfirandet låg Astrid Lindgren varmt om hjärtat. Med det som grund kommer nu Min barndoms jul – Astrid Lindgrens julkokbok, som kanske skiljer sig lite från andra traditionella julkokböcker. Här blandas läckra recept med berättelser från Astrid Lindgrens sagor – och anteckningar från hennes egna julfiranden på gården i Småland. I boken finns också personliga anekdoter från flera av Astrids släktingar, däribland barnbarnet Annika Lindgren, som minns jularna hos sin farmor med värme.

– Vi firade med min familj och mina kusiner hemma hos farmor, och jag minns framför allt det stora julbordet. Sedan fick vi alltid lyssna på julevangeliet, för det hade Astrid gjort i sin barndom. Man kunde tro att vi barn skulle tycka att det var tråkigt, men på något sätt var det väldigt högtidligt och starkt. Man förstod hur viktigt det var för farmor, säger Annika Lindgren.

På julbordet stod klassiker som leverpastej, rödkål och sillsallad. Dessutom bjöds det på en kanske något annorlunda rätt, men som var given hemma hos familjen Lindgren.

– Vi kallade det för farmors kalla fläsk, och jag vet fortfarande inte exakt vad det var. Men någon form av fläsk som tillagades länge i ugnen, sedan skar man det i skivor och åt kallt. Astrid tyckte väldigt mycket om den rätten, säger Annika.

Annika tror att en stor anledning till att Astrid hade en sådan kärlek till julen kommer från hennes egen uppväxt på bondgården i Småland. Alla förväntningar och starka känslor hon själv upplevde i sin barndom fick följa med in i hennes författarskap, och få nytt liv i berättelserna.

– Jag tror att hon i sina böcker återupplevde den enorma förväntan hon själv hade som barn. Och det är det hon är så himla bra på att skildra i sina berättelser, just det där st