Skuggor över lindsholin

Det första Alice blev medveten om när hon vaknade upp var sängen. Hon kände genast att hon låg i en annan säng än sin egen. Sedan började hon urskilja ett ansikte i dimman som omgav henne: Mikael. – H

Långsamt kom Alice upp till ytan igen. Marken hon låg på var hård och kall, våt av regnet. Hon hörde upprörda röster omkring sig. – Du ljuger! Som du hittar på, Betty, skrek Becca. – Jag ljuger inte!

Maria tittade missmodigt på buskarna som såg allt annat än frodiga ut. Häcken mot grannen var välväxt och fin, utom just den här biten intill hennes frukosthörna. Hennes gröna fingrar till trots kunde

Alice stod obeslutsam utanför Charlottes lya en lång stund. Det kändes som om hon frusit fast i golvtiljorna. Vad var det hon nyss hade hört sin mamma säga? ”Du är min dotter, du också ...” Och snyftn

Till slut hade hon lyckats övertala honom. Det hade inte varit lätt, men nu satt de här i bilen på väg bort. Eller hem. Hur man nu ville se det. – Det är lustigt, sa hon. I så många år har jag bott i

Direkt när Olle ringde och berättade för Mona att han hade träffat en tjej som var ensamstående med en sexårig flicka, fick hon en klump i magen. Vad kunde hon egentligen om barn? Knappt någonting. Ho