Dagboken påminde mig

När jag och Kalle träffades hade jag levt ensam i sju år. Efter skilsmässan från min exman hade jag behållit vår marklägenhet och ganska snabbt gjort om den till min och barnens. Min exman uppskattade

Dagarna hade börjat bli kortare. Det märktes nästan från dag till dag. Christel, som alltid var uppe tidigt, kände det mycket tydligt, och hon längtade lite vemodigt tillbaka till den sommar som nu sj

Mina föräldrar var relativt gamla när de adopterade mig som nyfödd 1966, men det var inte förrän jag började skolan som jag insåg att de var betydligt äldre än mina kompisars föräldrar. Jag hade en vä

Som vanligt stod Nina med översta delen av halvdörren öppen och tog emot den nya dagen. ”Se, Nina, se hur solen sakta lyser upp himlen.” Orden lät så tydliga i Ninas inre att hon oavsiktligt tittade s

Man kallar det ibland ett välsignat tillstånd, men jag vet inte hur välsignad jag var. Jag borde ju vara överlycklig, för jag var äntligen gravid efter att jag och min man Rolf försökt att få barn i m

För fem år sedan förändrades livet för många. Pandemin svepte in över världen och mycket ställdes på ända. Många ifrågasatte sina livsval. Så även Lina Heikkilä och Eldan Naftaly Nysveen, som då bodde