Ett farväl till minnena

Anders och jag var båda 21 år när vi blev ett par. Jag var ung, osäker och hade inte hittat mig själv än, medan han var säker på sig själv och sina åsikter. Det kunde gälla allt från vad vi skulle ha

Jag hade nyss fyllt nio och det var en slaskig och grå januaridag. Jag steg upp och gjorde mig i ordning för att gå till skolan. Sedan gick jag ner till köket, där mamma alltid brukade ha frukosten kl

När jag och Bosse gifte oss hade vi redan bestämt oss för att ha många barn. Vi hade båda vuxit upp som ensambarn och hade alltid saknat syskon så för oss var det självklart. Men ödet ville annorlunda

Agnes stod vid fönstret och såg ut. Nu hade det snöat sedan i går kväll och visserligen såg både åkrarna och granskogen ut som ett vackert vykort, men det hon spanade efter var plogbilen. När snön vrä

Redan när jag var ung visste jag att jag ville bli snickare. Jag var den enda tjejen bland mina vänner som ville det, men jag har alltid varit händig, gillat att röra på mig och vara ute i det fria. U

Den senaste tiden har jag ibland känt ”vad i helsike”, ”en dag till”. Jag jagar mig själv genom dagarna, piskar fram ork som jag inte vet varifrån den kommer. En dag till blir en vecka, blir två, och