Vi vill vara en röst för dem som inte hörs

Talita hjälper kvinnor ur sexhandel

Anna Sander och Josephine Appelqvist hade sett prostitutionen och dess offer. I Red light district i Amsterdam och på Manillas gator i Filippinerna. Det födde en önskan om att kunna hjälpa. Om att vara en röst för de som själva inte orkar eller kan.

De fann varandra i slutet av 90-talet då de båda sökt sig till ”Bussprojektet”. En kyrka drev uppsökande socialt arbetet som riktade sig till kvinnor i prostitution.

Det var en omgjord gammal SL-buss som kom till Brunkebergstorg på fredagsnätterna för att ta emot den som behövde en kopp te, en macka eller kanske en filt att värma sig med.

Ingen av dem kunde ana det då, men i dag, över 25 år senare, vet de att de är exakt på den plats de är menade att vara på. För det är så de båda, som kristna, ser det.

– Någon har sagt att ”en sann vän är som en sällsynt fågel”, och det håller vi verkligen med om. Men en sann vän som dessutom delar ens livsvision – det måste vara i princip omöjligt att hitta på egen hand. För det krävs ett mirakel, säger Josephine.

Före sexköpslagen

I bussen mötte Josephine och Anna många unga tjejer som var i prostitution och förutom mat, värme och samtal följde de med på möten med socialtjänsten, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och ofta även psykiatrin.

Detta var precis innan den svenska sexköpslagen trädde i kraft. Lagen förbjuder köp av sex, men det är inte förbjudet att sälja sex. Lagförslaget tyckte de båda, med många andra, från början var en dålig idé.

– Vi var skeptiska för att lagen skulle äventyra den möjlighet vi nu hade att faktiskt träffa kvinnorna och berätta för dem att det fanns en väg ut ur den misär de befann sig i. Självklart ville vi att torskarna skulle åka fast och bli straffade, men vi oroade oss för att handeln skulle gå under jorden, säger Anna.

För så länge sexköparna kunde hitta tjejerna, antingen på gatan eller på internet,

Forts från föreg sida