En del tvekar länge innan de köper sin första aktie. Vissa hittar aldrig rätt köpläge och missar börsuppgången. Andra läser på och tvekar inte. I stället köper de fler aktier och börjar bygga en aktieportfölj.
Denna artikel framgår ursprungligen på Aktiespararnas webbplats. Om du är för gammal för att bli medlem i Unga Aktiesparare kan du gå med i organisationen.
Tre tips:
1. Skriv ned din analys och varför du väljer att investera i bolaget. Detta ska du återkomma till när du vill öka eller minska och när du känner dig osäker.
2. Var inte rädd för panikkänslor som kan komma. Lyssna i stället på dem och skriv ned dem. Läs gärna högt för dig själv, reflektera och utvärdera – har känslorna någon substans?
3. Alla gör misstag. Döm inte dig själv, utan se i stället din felinvestering som möjlighet till lärande. Varför upplever vi motstridiga tankar och känslor när vi handlar på börsen och hur kan vi förhålla oss till dem?
Minns du din första investering? Känslan av att gå från tanke till handling – från att föreställa sig till att faktiskt trycka på köpknappen? Många minns nog de både bekräftande och ifrågasättande tankarna och känslorna som kom med det första köpet.
Att investera är så mycket mer än att studera och analysera nyckeltal. Hur man förstår och tolkar omvärlden och människan – sig själv och andra – är av betydelse. Men även faktorer som sektorn där bolaget är verksamt, ledningen och bolagets historiska förmåga att överkomma utmaningar påverkar ditt beslut. Allt detta kan kännas överväldigande och hindra dig från att ta steget från tanke till handling och köpa din första aktie.
Ofta beror vår tvekan på osäkerhet och rädsla. Vissa analyserar bolag innan de investerar, andra går mer på känsla. ”Jag gillar Netflix och det verkar även många andra göra”, intalar de sig. Oavsett vad du har för strategi kommer en osäkerhetskänsla att infinna sig när du håller muspilen hovrande ovanför köpknappen.
Dessa fenomen går in i varandra, men låt oss för enkelhetens skull börja med det förstnämnda. Det kan låta uttjatat, men det är ett faktum – vi är en rest av våra fränder som verkade på savannen för 30 000 år sedan. Där och då var vi beroende av gruppen – utan den kunde vi inte överleva. En exkludering från denna var likställd med en dödsdom.
Osäkerheten vi känner i dag bottnar i att vi är rädda för att ha fel, begå misstag och därför dömas ut av flocken. Denna osäkerhet kan uppstå både innan och efter att
